Elvira Madigan

känns lite som en antites till Renoirs "Frukost i det gröna". Ganska osympatisk skildring av ett par som är så vansinnigt förälskade i varandra att inget annat har något betydelse för dem, varken deras barn eller medmänniskor, framtiden eller för den delen tidens syn på plikt och klass. Hur det ska sluta står såklart redan i förtexterna, men vägen dit är intressant ändå, med vackert foto. Att allt är dubbat gör sig påmint ibland, men för det mesta funkar det bra ändå.

Bättre och se detta än "Bonde söker fru", men kunde dock varit mer spännande.

En film med mycket vackra bilder men med en intrig som ryms i en ett par minuter lång folkvisa. Ett mjukt härligt foto (Jörgen Persson). Det lär ha filmats utan ljudupptagning och när det ljudsattes efteråt passade man även på att byta ut Pia Degermarks röst mot danskan Yvonne Ingdals. Det var för övrigt även Pias debutfilm, hon var endast 16 år vid inspelningen. Regi och manus Bo Widerberg. Huvud skådisar Pia Degermark (Elvira Madigan) och Thommy Berggren (Sixten Sparre). Hela gänget skötte sig OK.

Fint foto och fantastiska miljöer. Storyn är ganska menlös i jämförelse, dock. Landar på en stabil trea, fullt duglig film men inget storverk. För mycket teater från Thommy Berggren också, för övrigt.

Estetiskt väldigt lyckad film och jag tycker man inte får glömma det som parameter. Vackra skådespelare i vackra miljöer. Strandscenen är typ en av de vackraste fotona jag sett på film. Fångar naturen otroligt bra. Och jag är svag för Mozart. Det är en annorlunda film. Man får inte ha bråttom. Man får nog betrakta den mer som en vacker och sorglig tavla.

För seg för min smak,,,

Thommy Berggren bra som vanligt. Pia Degermark bra som Elvira. Saknar dock något av den spänning som hade kunnat byggts när situation kring paret dras åt. För lite bakgrund och sidohändelser.

Jag håller helt med Ingmar Bergman om att Bo Widerbergs film Elvira Madigan är ett mästerverk och en av de bästa svenska filmer som gjorts. En perfekt film att se nu när sommaren står för dörren.

Känns daterad, ändlösa scener mellan huvudpersonerna med plinkande klassisk musik i bakgrunden, Ska dessa vara romantiska? Finns ingen kemi mellan dem alls. Visst är fotot vackert, men det extremt låga tempot gör att jag nästan somnar. Förstår att Degermark slog igenom, hon är väldigt söt o det går ju hem. Widerberg har gjort mycket bättre filmer.

Thommy Berggren lyser. En historia som höll mig fången ända till slutet med många oförglömliga scener. En kärlekshistoria om två drömmare där verkligheten till slut hinner ikapp dem. Är efter slutet full av så mycket känslor att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Eller jo det vet jag- mot nästa Widerberg film! "Jag tror att ett grässtrå kan vara världen."