Elvis

Väldigt bra om man gillar Baz Luhrmanns stil. Vilket jag gör! Austin Butler gör en bra insats som Elvis med. Och Tom Hanks är alltid Tom hanks!

Manisk snabbt tempo i denna film. Varför inte kunnat göra den mera värdig som spelfilmen om Johnny-Cash som kom ut 2005. Visst speciell stil av kamera-vinklar & saligt rappt-tempo. Det största misstaget är att regissören slängt in några sekvenser med nutida eländig rapp!! WTF. Kontentan är sorgligt nog. Ju större megakändis=Ju olyckligare## (KIng Of Sadness)

Vetifan om Elvis har existerat på riktigt men minns åtminstone augusti-dagen 1977 då jag befann mig på stationen i Kongens By och löpsedlarna skrek ut att "KUNGEN ÄR DÖD!". Blev helt överkörd av filmen som i mitt tycke är det bästa regissör Luhrmann har gjort (aldrig direkt tillhört fan-klubben). Så extremt underhållande och färggrann och en fantastisk Butler (sexigare än originalet!) i titelrollen och skandal att inte Hanks nöp en oscar som översten. Jag smäller till med högsta betyg!

Filmens hysteriska tempo och ansträngningar med att kännas samtida gör att den aldrig dyker ner för att utforska något och göra så att jag som publik bryr mig. Filmen känns mer som manga/serietidning än om en verklig person. Eller har Elvis existerat på riktigt?

Nog borde det gå att göra en bra film om Elvis allt, men jag har aldrig gillat Baz Luhrmanns stil, och det här blir väldigt mycket en biografifilm för adhd-generationen. Filmen stannar aldrig riktigt upp och utforskar någonting, och allt blir bara osammanhängande och ytligt. I den mån det finns ett fokus så ligger det på relationen mellan Elvis och översten, men där verkar man mest bara vara intresserade av att tala om hur hemsk Parker var, och det är det fullt möjligt att han var, men speciellt intressant blir inte en sådan skildring. Kul för Tom Hanks kanske att få spela osympatisk för en gångs skull, men när hans karaktär är en enkelspårig serietidningsskurk, så finns det ju inte så mycket kreativt att göra med den rollen. Det kändes mest bara meningslöst alltihop det här

Svag för biopics och den här var annorlunda, men väldigt bra. Snabba klipp, färger och nästan en surrealistisk känsla ibland som fick tankarna till Tim Burton. Lite ytlig kanske och med för mycket fokus på managern, men överlag en bra och ruskigt snygg film. Sen är ju musiken ett skönt plus.

Ganska lång film, men klarar att hålla sig intressant med. En annan vinkling på Elvis karriär och sen helt okej sådan.

3.5. Kommer oundvikligen kännas lite stressat när Elvis' liv ska tryckas ihop i en film, men med det sagt gör de det bra. Butler är inte på pricken lik men hans spel är det inget fel på. Hanks bäst som managern. Kul att fina gamla artister som Mahalia Jackson, BB King, Fats Domino och Little Richard dyker upp. Kul detaljer också, som att det sägs att Elvis inte kan bära vissa kläder pga kommer se ut som en butler (som vår skådis här heter), att han får säga "I'm sorry, Ms Jackson" som en blinkning till svart musik han tyvärr aldrig fick höra och att Beale Street nämns och en karaktär delar efternamn med han som sjöng om den gatan i 'Walking in Memphis'.

Filmens första timme är nästintill epileptisk där kameravinkeln ska ändras varje sekund och filmen går i ultrarapid och snabbspolas om vartannat. Det blir mest jobbigt och frustrerande att titta på. Lyckligtvis blir filmen successivt bättre och mer intressant, men det är i slutändan tyvärr ett ganska ytligt porträtt av Elvis. Jag förstår heller inte syftet med att ha Tom Parker som berättare och hans roll som tydlig antagonist genom hela filmen blir överdrivet. Filmens stora behållning är Austin Butler som Elvis och han räddar en svag 3a.

Butler spelar verkligen rollen som Elvis bra. Ska någon göra film om The King är Baz Luhrmann en bra man för jobbet. Det blir lite långdraget håller ganska typisk biopic-stil, men det hjälper verkligen att musiken får ha fokus genom hela filmen.