BETYG
2.4
av 5
2.4
av 5
En del av mitt hjärta

Isabella åker till sin barndoms småstad för att fira sin pappa. Där träffar hon sin gamla kompis Molly som nu tagit över kompisgänget och ska gifta sig med Isabellas ex, Simon! Det är starten på oväntade överraskningar som väntar efter hemkomsten.
Originaltitel | En del av mitt hjärta |
Alternativ titel | A Piece of My Heart |
Regissör | Edward af Sillén |
Manus | Vasa |
Genre | Drama, Komedi, Romantik, Musikal |
Skådespelare | Malin Åkerman, Jonas Karlsson, Christian Hillborg, Shima Niavarani, Johan Ulveson, Marie Richardson, Per Andersson, Lovisa Bengtsson, Johan Rheborg, Mikko Leppilampi, Mirja Turestedt, Egon Ebbersten, Olof Åhman, Náthalie Andersson, Björn Gustafson, Eric Ericson |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 168 |
Filmnummer | 131890 |
Recensioner
Svenska musikaler är väldigt sällsynta. Under period stod Galenskaparna bakom några musikaliska filmer som var både underhållande och trallvänliga. Nu har Tomas Ledin, en av Sveriges mest folkk... Läs mer »
Kommentarer
Fruktansvärt. Musikal, dessutom m osynkat ljud. Fullständigt uselt o Åkerman kass som vanligt. Stackars Jonas, men fick väl antagligen löjligt bra betalt.
2024-01-29: Oväntat underhållande!
Denna har jag haft liggande i några år utan att blivit färdig med att se. Har inte varit så sugen ärligt talat. Men, nu blev det då äntligen av. Och ja, jag är väl för generös som ger den godkänt. Men, var nog på rätt humör och var ju en hel del bra namn i den. "Storyn" kan vi lämna därhän. :) 5/10
Riktigt usel
Tomas Ledin är i särklass en av Sveriges absolut sämsta artister! Och att man sedan går och gör en musikal av hans värdelösa musik och texter är horribelt! Filmen var så kass att man fick gå mellan spyhinken och skämskudden. Jag såg aldrig klart filmen!!!
Fantastiskt usel film som fick mig att plocka fram skämskudden redan i första minuten. Tekniskt, berättarmässigt, musikaliskt och komiskt är den ett haveri. Bara en sådan sak som att dialogen är så mycket högre mixad än sången och får det att låta som att sångarna plötsligt gått in i ett annat rum när de tar ton. Sedan är allt uselt arrangerat och rösterna extremt autotunade, så musikal-biten fungerar inte. Dialogen är så forcerad att försöka pressa in all Ledin-lyrik att det finns inte. T ex får Johan Ulveson gnälla på att hans fina skor gått sönder och att han inte har något att ta på sig i en meningslös dialog, endast för att han ska kunna sjunga raden "i sandaler av plats" i sångnumret därefter. Sedan har ju förstås storyn. Ärligt, finns det NÅGON som inte kunde räkna ut i första scenen hur allting skulle sluta? Förutsägbart är bara förnamnet, klichéerna haglar, och det på ett trött och oinspirerat vis snarare än charmigt obrytt. Och sedan tar det aldrig slut heller, 1h 50min är på tok för långt för en sådan här film. När Andersson dyker upp i byn på slutet och de ska dra huvudpersonernas romans genom ännu ett elddop blir man ju bara arg. Sedan är huvudpersonen en genomrutten osympatisk jävel också. De enda som kommer ur smörjan med hedern i behåll är nog ändå komiker-veteranerna Johan Rheborg, Johan Ulvesson och Per Andersson, som ändå lyckas dra hem ett par garv. Per Andersson, förresten, vad är poängen med att försöka inkludera homosexuella karaktärer i moderna filmer, när man använder sig av den mest stereotypa bögfiguren i filmhistorien; bögkompisen som beter sig som en tjejkompis och har en massa dejter på gång? Nåväl, jag har nog fått ur det mesta nu. Vilket slutbetyg det blir känns ganska självklart. Med det sagt är jag glad att jag såg den. Tveklöst en film som är så dålig att den blir kul. Om man orkar ta sig igenom det hela.
Låga förväntningar kunde tyvärr inte rädda det här från att vara riktigt dåligt. Det blir direkt pinsamt att se så många kända namn göra bort sig med så här undermåligt material. Trött story, stereotypa karaktärer och bedrövlig humor. Jag har annars inte reflekterat så mycket tidigare över hur usel Tomas Ledins musik är, men den är ju verkligen otroligt usel. Vilka jävla pöbeltexter karln har skrivit. Filmens första halva är stundtals olidlig, men andra halvan är mer uthärdlig, och lite igenkänning finns det väl i skildringen av småstads-Sverige. Så det får bli en svag tvåa, svensk film kan trots allt ännu sämre
Klart godkänd. Känns inte som att den tar sig själv på så sort allvar. Otroligt kliché och krystade musikalnummer, men nånstans lite skön och smårolig
Helt underbart bra!
Kul cameo mot slutet (en ode till Bert Karlsson i filmen YR) annars ganska mögit med krystat skådespel och förutsägbar story.