BETYG
2.5
av 5
2.5
av 5
En drömmares vandring
Film om diktaren Dan Andersson. Han växte upp i ett fattigt skollärarhem i Bergslagen, och försökte verka som nykterhetspredikant och folkbildare. Men han tröttnade och reste till Stockholm för att få sina dikter utgivna.
| Originaltitel | En drömmares vandring |
| Regissör | Lars-Magnus Lindgren |
| Manus | Lars-Magnus Lindgren |
| Genre | Drama, 50-tal |
| Skådespelare | Inga Landgré, Jarl Kulle, Margit Carlqvist, Georg Rydeberg, Axel Slangus, Hugo Björne, Linnéa Hillberg, Peter Lindgren, Keve Hjelm, Åke Fridell, Olof Thunberg |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 50 |
| Filmnummer | 2326 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Dramatik, mystik, stämningsfulla dikter och lite humor. Välgjord med vackra svart-vita bilder och mycket musik. Originell och innehållsrik för att vara en äldre svensk film.
Min mormor härstammar ifrån Floda socken Gagnef .Inte så långt därifrån så jag har fått mycket Dan Andersson därifrån .roligt med dikterna och visorna och porträttlik Jarl Kulle som Dan men annars var det ganska segt
En av de tråkigaste filmer jag sett på länge och då ska man veta att jag ÄLSKAR Dan Andersson, visserligen kan man kanske säga att Kulle liknar honom men han brölar ju som en utomjording. Tacka vet jag Thorstein Bergman. Det kan inte bli annat än en svag tvåa!
Dan hade en svår uppväxt men han hade nog föredragit den över att tvingas se den här filmen... Snygg men oerhört tråkig.
Fotot är genomgående av hög Sven Nykvist-klass och Georg Rydeberg utmärker sig i en biroll men jag hade föredragit Allan Edwall i huvudrollen. Jarl Kulle glider lite för enkelt över i inövade Förste-Älskare-Manér och han är usel på gitarr. Men visst deklamerar han vackert...Svag trea.
En seeg historia.
Det bästa med filmen var nog att höra Dan Anderssons dikter både läsas och sjungas. Jarl Kulle var ett mycket bra val att spela Dan, då han både liknade Dan och fick fram ett passande tungmod.
Fick en ganska bra bild av Dan Andersson som inte känns för tillrättalagd. Ganska djärvt manus utan longörer som vågar ifrågasätta. Var det tex en självvald död?
Ett ganska bra försök till dramatisering av Dan Anderssons liv; Sven Nykvists foto håller hög klass och musiken av Lille Bror Söderlundh är njutbar. Men jag antar att man skall gilla Dan Anderssons dikter (och helst också läst en del av hans prosa) för att ha full behållning av filmen.
alldeles för högtravande
