BETYG
3.8
av 5
3.8
av 5
En eftermiddag om hösten
Shuhei Hirayama äter och samtalar med sina gamla skolkamrater och sina barn vid matbord efter matbord. Han funderar på att gifta bort sin dotter och hans äldsta son har lite ont om pengar. Ibland går han till en bar och dricker sig berusad medan han lyssnar på marschmusik.
| Originaltitel | Sanma no aji |
| Alternativ titel | An Autumn Afternoon, The Widower |
| Regissör | Yasujiro Ozu |
| Manus | Kôgo Noda, Yasujiro Ozu |
| Genre | 60-tal, Drama |
| Skådespelare | Chishû Ryû, Ryuji Kita, Nobuo Nakamura, Daisuke Katô, Shima Iwashita, Eijirô Tôno, Kyôko Kishida, Haruko Sugimura, Mariko Okada, Keiji Sada, Teruo Yoshida, Noriko Maki, Shinichirô Mikami, Shinobu Asaji, Toyo Takahashi |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 249 |
| Filmnummer | 20854 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Store tid vilket avslut på filmscenen från Ozu. Fruktansvärt bra! Så vackert. Så varmt. Så mänskligt. Så sorgligt.
Min tredje Ozu-film och förmodligen den jag gillat mest, även ifall den bara är marginellt bättre än de förra två. Återigen är stämningen behållningen, medan storyn inte är så märkvärdigt. Men framåt slutet på denna berättelse tyckte jag ändå han knöt ihop det hela väldigt snyggt. Trivsam film, även ifall jag fortfarande inte håller Ozu bland de stora mästarna.
Mysig film med en naturlig och lugn känsla. Ozus låga position med kameran är egendomlig och passar den japanska arkitekturen väldigt bra. Handlingen är simpel och tar en tillbaka till en annan tid och plats, en inblick i en kultur som idag är på väg att transformeras ut i något helt nytt. Detta var min fjärde Ozu och det ger fortfarande mersmak. En fyra, inte riktigt lika vass som "Tokyo Story" men definitivt värt en titt.
Mysig. Gamle läraren är rolig när han dricker för mycket.
På tok för lik Late Spring vilket gjorde Ozus sista film båda förutsägbar och ganska nyanslös.
Vad jag ogillar Ozus filmspråk. Mycket tråkiga filmer dessutom. Älskat mycket japansk film från samma era. Men inte det här. Snygga färger dock.
Ett mindre mästerverk!
Detta var en intressant ny bekantskap. Filmen växte under sittningen... jag hade lite svårt i början, men emot slutet när jag kom in i storyn och berättandet så blev den riktigt bra...... kanske vinner den på att få en ny sittning.
Det finns två dansscener, Charlie Chaplins i City Lights och den här, när de dansar till marschmusiken. ImHo.
Det största felet med filmen var att alla såg likadana ut. Man kan inte göra en film med enbart asiater. Man måste blanda raserna så att det går att skilja på folk. Fyllot var lite smårolig i filmen dock. Det var väl det bästa med den.
