BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
En förlorads dagbok
En ung kvinna blir våldtagen av en slusk, som arbetar åt hennes far. Hon blir gravid av händelsen och därmed ratad av sin familj. Hennes liv faller i spillror...
| Originaltitel | Das Tagebuch einer Verlorenen |
| Alternativ titel | Diary of a Lost Girl |
| Regissör | Georg Wilhelm Pabst |
| Manus | Rudolf Leonhardt, Margarete Böhme |
| Genre | Stumfilm, Drama, 20-tal |
| Skådespelare | Louise Brooks, André Roanne, Fritz Rasp, Vera Pawlowa, Josef Rovensky, Franziska Kinz, Arnold Korff, Adrews Engelmann, Valeska Gert, Edith Meinhard, Sybille Schmitz, Sig Arno, Kurt Gerron |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 99 |
| Filmnummer | 12415 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Rätt vågat för att vara från 1929 och inte helt oväntat censurerades flera scener. Händelseförloppet hoppar lite väl mycket för att generera ett högre betyg men några scener är väldigt bra. Om inte annat väl värd att se för Louise Brooks utmärkta skådespel. Stark trea.
Lite för taffligt berättad, och lite för ointressant, faktiskt. Hade högre förväntningar på denna min andra Pabst.
Väldigt fin film. Jag är svag för sådana här riktigt gamla filmer som utspelar sig i sin samtid. Handlingen är väl aningens krystad ibland, men det gör inte så mycket.
En del lulls i mitten men på det stora hela ett finfint burleskt stycke socialpolitik med en del ansikten man nog aldrig glömmer.
Väldigt ojämn, trots bra casting och en fantastisk story. Somliga klipp och scener otroliga men emellanåt både patetisk och överdriven. Dessutom försöker den vingla mellan tragisk och komisk och det stör enormt, så den får stanna på en svag Fyra. Brooks frisyr felar dock inte en millimeter, samma som i Pandoras box :)
Riktigt välgjord och stundtals alldeles bedårande. De överdrivet onda karaktärerna hamnar mittemellan charmigt och fånigt och det finns ganska många delar av filmen som ligger precis där. Pabst fantastiska användning av närbilder samt Brooks enkla men starka spel ger filmen tillräckligt mycket tyngd för att bära hela vägen. Tappar farten något mot slutet. Betyg 7.7
den var ju riktigt knäpp ändå, och svårt att säga vad man ska tänka. vissa saker är ganska genialiska, medan andra är ganska tråkiga. men intressant är det alltid.
Håller i stora drag med Tonti, även om hen verkar mer kritisk till filmen än jag. Det är verkligen vackert regisserat med många fina scener och bilder. Flera av karaktärerna är minnesvärda, förutom Thymian själv, som ju spelas av den fascinerande skönheten Louise Brooks, så gillar jag ett par av de sliskiga och onda skurkrollerna mycket. Jag undrar också vad som är antifeministiskt med filmen? Att hon vid ett tillfälle räddas av pengar från en man, eller vad? Jag ser filmen snarare som feministisk, särskilt med tanke på tiden den gjordes. Gränslandet mellan tre och fyra, ett lite mäktigare slut hade nog räckt för fyran.
På gränsen till fyra. Filmen är fascinerande och har flera fina scener men den känns ändå alldeles för simpel och saknar helt det djup som den glädjelösa gatan äger. Den är även snyggt gjord. Men händelseförloppet känns väldigt hipp som happ och karaktären lite väl stereotypa. Dock har jag svårt att se att den skulle vara anti-feministisk, även om den saknar en genomtänkt analys av händelseförloppet.
moraliskt bankrupt och anti-feministisk. expersionalistiskt regi/foto hjälper inte denna idiotiska film.
