En komikers uppväxt

En film med mycket sorgliga och plågsamma inslag som får en att känna obehag med tanke på att mycket anspelar sig på en verklighet som vi lever i, hur grymma människor kan vara och att gömma sig bakom humorn, och ändå ha med sig av barndomen. En bra film med bra skådespeleri, når kanske inte upp till den nivå som jag vill att svensk film ska ha men den är gripande och sevärd ända till slutet.

Bra film som fångar den osynliga tortyrkammare som barn kan skapa eller fångas i. Sen blir jag, delvis bortom filmen, trött på att svensk film alltid måste vara en blöt ångestfilt garnerad med någon form av vanilj för sötma. Att det är den enda känsla filmen lämnar mig med tillsammans med lite ångest av egna minnen är vad som håller tillbaks betyget. Minns inte riktigt filmatiseringen med Björn Kjellman, men frågar mig även hur pass nödvändigt det var att filmatisera denna på nytt? Jakob Eklund är för övrigt med i båda, men snäppet mer askyvärd i denna.

Jag känner i stort sett samma sak efter att ha sett den här filmen som jag gjorde efter miniserien. Jag har inte läst boken, men det verkar onekligen finnas potential i grundmaterialet, men när båda filmatiseringarna har liknande problem, så kan man väl tänka sig att de kanske finns i boken också. Men här finns iaf en väldigt klarsynt förståelse för hur hierarkier bland barn fungerar och hur dessa förhåller sig till vuxenvärlden. Juha är dessutom en intressant karaktär. Han är jobbig och osympatisk, men även högst mänsklig och lätt att relatera till. Men allt är ju också så fyrkantigt och onaturligt. Alldeles för många karaktärer blir rena karikatyrer, och skådespeleriet är så stolpigt. Det är dåligt på ett sätt som känns väldigt typiskt för svensk film. Som att man bara klarar av att glänta lite på något som är på riktigt, men sedan inte vågar ta i det

Vet inte varför man gjort de flesta karaktärer så överdrivna, gäller de flesta vuxna. Kan ju vara så Gardell minns dem, men jag tycker det tar udden av det verkliga problemet, mobbingen som är hemsk att se. Då också medlöperiet, vilka är de värsta svikarna? Annars tycker jag att den vuxne Juha balanserar upp historien. Så bra kanske jag inte tyckte detta var, varför överdriva när historien hade kunnat berättas med ett allvar och borde det inte funnits en "normal" vuxen människa med.

Jag tycker personligen att denna version var bättre än den som gjordes på 90-talet, av nya svenska filmer så ligger denna högt upp. Rheborg spelar mycket bra och filmen i överlag har bra insatser från övriga skådespelarna och miljöerna som dessa rör sig i förstärker dessa.

Jag har inte läst boken, eller sett andra filmatiseringar, så ingen jämförelse med dem. Återblickarna var väldigt bra, med väldigt bra prestationerfrån barnen. Väldigt trovärdig sjuttiotalsestetik och bra känsla. Men ändå, något som vi sett förr, tillför inte något nytt. "Nutiden" fungerar också bra, och sätter det lite i sitt sammanhang, med den vuxne komikern. Men ändå... Det räcker inte hela vägen. Men sevärd "feel bad" uppväxtskildring, och hustrun grät ordentligt på slutet.

På det stora hela tycker jag att den var oerhört bra. Stark som fan, även om den hade behövt minst 20-30 minuter till i speltid. Nu kändes den lite snopen.

Den var sevärd

Den var sevärd

2020-11-08: Helt okej eftermiddagsfilm en söndag. Kanske hade jag aningen för höga förväntningar, jag vet inte.