BETYG
1.7
av 5
1.7
av 5
En sån strålande dag
Den unge notarien Thore råkar av misstag öppna ett privat brev till firmans chef, advokat Larsson. Brevet meddelar att en viss Eva Larsson skall få ärva ett landområde i Guatemala innehållande stora oljefyndigheter. För identifikation har ett babyfoto av Eva bifogats i brevet och när Thore får sparken för sitt tilltag råkar han i hastigheten ta med sig fotot.
| Originaltitel | En sån strålande dag |
| Regissör | Kåge Gimtell |
| Manus | Volodja Semitjov |
| Genre | Komedi |
| Skådespelare | Thore Skogman, Gunilla Ohlsson, Carl-Gustaf Lindstedt, Siv Ericks, Åke Söderqvist, Tor Isedal |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 17 |
| Filmnummer | 140782 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Naturligtvis usel och utflippad som mycket annat från den tiden. Oerhört fånig. Den stora behållningen är Åke Söderqvist som bryter på tyska, samt Siv Ericks, som alltid är bedårande, liksom underbara Julia Caesar i sin näst sista filmroll.
Fånig komedi!
Som jag fruktade när jag såg listan över skådespelare var denna film lika fånig som andra filmer av underhållare, framför allt musiker. Jag rekommenderar den inte till någon. Manuset var nog det bästa men utförandet var just så tramsigt och overkligt som i Povel Ramels filmer, trots att denne var en fin musiker.
En tjänsteman på en juridisk byrå sköter jobbet riktigt illa, får sparken, men blir intresserad av ett brev han öppnat samma morgon om en arvtagerska. Han följer henne till ett högfjällshotell. Huvudrollen spelas av Thore Skogman som gör den klart bästa skådespelarinsatsen, men konkurransen är obetydlig. Personregi verkar ha saknats helt vid inspelningen. Antalet sidotrådar är många och gör filmen spretig men inte svår att följa.
I filmen ingår ungefär sju olika sångnummer så den får väl räknas som musikal. Det gör att det tunna manuset sprids ut på ännu fler minuter och det gjorde filmen lika dryg att se som en långfilm på TV4 med alla reklampauser. Sista halvtimmen kändes lång.
Det finns bara ett betyg att dela ut: en etta, även om det fanns några få sevärda scener.
En hejdlöst fånig film på ett sätt som bara 60-talet kunde leverera. Men charmig så att till slut känner jag ett visst fördrag med allt tramsande. Kul med en ung Thore Skogman som faktiskt håller ett lågmält energiyttrande jämfört med hur han stimmade på i senare ålder. Betyget klättrar till slut upp till en 2;a
En udda 60-talsmusikal i svart-vitt. Härlig tidsskildring, fina bilder och trallvänliga låtar. Däremot småfånig.