Freddie Wadling - en släkting till älvorna

En ömsint men även naken skildring av Freddie Wadling. Freddie är förmodligen ett s.k. maskrosbarn, som trotsade hindren och fick användning av sin musikalitet. Freddie är en mycket annorlunda person och jag tror att dokumentären ger en någorlunda sann bild av denna udda varelse, vilket gör mig illa berörd. Vi har mycket olika förutsättningar och det är helt osannolikt att han har överlevt och att han fortfarande är verksam. En eloge till Kirsi och ett ödmjukt "tack" till Freddie för skönsången - schyssta stämband!

Ett grundkrav för att uppskatta denna är att man gillar Wadlings musik.

Ska man ta till ett "konstfilmsmanér" ska det väl kunna behärskas först. Det här blev bara svårt, framförallt svårt att förstå vad Kirsi vill berätta. Ihåligt? Dt blir nästan rundgång av ekot. En trea för Freddie och ettan går till Kirsi. Kanske dags att läsa om Robert Lagerströms Freak.

På gränsen till sammanbrott ... har man inte ångest innan så är risken påtaglig om man tittar på detta oerhört monotona och navelskådande alster ... en s k konstnärlig film, kan inte bli annat än segt och tråkigt. Men visst man kan inte beskylla filmen för att köra med publikfriande tricks... smaken är som baken ...

En värdig resa med Sveriges bästa röst

Musiken, Freddie och det trolskt skruvade ihop, mycket speciellt!

Helt okej porträtt av en färgstark artist.

Omistlig för alla fans av Freddie