BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Ett ansikte i mängden
En radioproducent besöker ett fängelse och upptäcker där en luffare med hemvävd livsfilosofi och musikaliska talanger. Hon lanserar honom som TV-stjärna och han lyckas över förväntningarna. Följderna blir dock oväntade.

Originaltitel | A Face in the Crowd |
Regissör | Elia Kazan |
Manus | Budd Schulberg |
Genre | 50-tal, Drama |
Skådespelare | Andy Griffith, Patricia Neal, Anthony Franciosa, Walter Matthau, Lee Remick, Percy Waram, Paul McGrath |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 102 |
Filmnummer | 22295 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
ja lite platt är den ju, och modern på det viset. Men den tjänar ändå enormt mycket på nåt slags realness som återspeglar sig i casting såväl som miljöer. Många fejs och sättet de uttrycker sig på känns ofra nära. ANdy G är ju väldigt speedad, men det gör sig bra i sammanhanget. Härligt snustorr Matthau.
Ofattbart jävla tråkig.
Känns jävligt modern på många sätt och vis och lyfter verkligen enormt inledningsvis. Jag tycker den blir lite utdragen i sin upplösning vilket känns lite synd för första dryga timmen är otroligt fartfylld och underhållande. Ändå en mycket stabil fyra.
Tillgjorda karaktärer, ingen trovärdighet hos huvudkaraktären, mycket teater och överspel.
Hans sätt att skrika omotiverat med raspig röst, är jobbig. Han ska vara en naturbegåvning, men det blir konstlat. Storyn går över till att
handla om reklam och tittarsiffror. Huvudpersonen visar sig vara begåvad på det området. Det hade kunnat funka om det inte hade varit en sådan
krystad teaterkänsla.
Elia Kazans satir A Face in the Crowd från 1957 är en välgjord (om än lite grovt tillyxad) satir om hur man kan förföra människor med det nya TV-mediet. Andy Griffith och Patricia Neal gör utmärkta insatser i de två huvudrollerna.
Jisses vad mycket bättre jag tyckte om den andra gången, snudd på mästerverk. Betyg 8.6
Som vanligt när Hollywood ska göra satir blir det ganska orimligt och plumpt men filmen har ändå ögonblick som gör den sevärd och intressant.
Lämnar inget större intryck, men fångar ändå ens intresse. Påminner mig om Citizen Kane och Alla kungens män, fast är mer av en ordinärt berättad historia.
En klockren skildring av uppgång och fall inom tv-världen. Griffith spelar på alla cylindrar i huvudrollen som den sakta förändrade tv-stjärnan och Neal gör ett lika dynamiskt porträtt av kvinnan bakom honom. Ett extra plus till Matthaus "voice of reason". Första halvan är intressant och fungerar som bra uppbyggnad, men mot mitten börjar man undra vad som skall hända. Tempot tappas och man tror att det kommer att bli banan av alltihop. Men den sista halvtimmen är filmens klart starkaste. Allting ställs på sin spets och manuset visar här sin styrka, likaså skådespelarna. Klassiskt arbete av Kazan, med dynamiska skådespelare och bra svrt/vitt foto. Betyg 7.3
En klassisk upp-och-nedgångshistoria utan större finess. Visserligen är estetiken tilltalande, men det räcker inte till ett högre betyg.