Eva - den utstötta

Det brister i trovärdighet. Huvudpersonen Eva ska vara 14 men spelades av en tjej som var 20+. Jag kan omöjligt köpa att hon är 14 i filmen, utan det känns bara som att hon gör sig till. Dessutom är hon mentalt som en 12-åring. Gör allt för lite godis och talar om snälla män. Vågad för sin tid med mycket halvnaket, men inte mer sex än i en vanlig långfilm. "Det blir inte ens hederlig pornografi, utan sentimental, välmenande socialporr." skrev en filmkritiker. Däremot är det ganska komiska repliker emellanåt, nästan lite parodi på eländet. Erland Josephson står först i rollistan här, men finns inte med i eftertexterna eller på Svensk Filmdatabas. Jag är inte säker på att jag skulle känna igen honom på rak arm, så jag kan varken bekräfta eller dementera att han är med.

Snygg farsa, Maximys - konstigt han inte blev mer känd inom filmen! Någon källa anger att Erland Josephson (!) skulle medverka, men det tror inte jag på. Visserligen, för att citera Jurgen Schildt i sin Aftonbladet-recension, tycks halva Sverige medverka, men aldrig att Bergman-polare Erland skulle satt sin fot i det här filmträsket . . .

En märklig upplevelse där "moral" och "omoral" spretar hit och dit

Det är något fascinerande med dessa moraliserande snuskfilmer från 60-talet. Det gäller att exponera så mycket som möjligt samtidigt som vi får lära oss hur fel det kan vara. Eva - den utstötta har sin charm, har sitt mörker och har sina pinsamheter. Storyn är i sin enkelhet rent obehaglig, och fruktansvärt nog fortfarande lika aktuell. Men ett kass manus, ett från flera håll undermåligt skådespel samt ett ständigt återkommande hurtigt musiktema, tar udden ur det mesta. Den myckna (och emellanåt underbart omotiverade) nakenheten, följs alltid upp med etiska förmaningar - det blir något slags skevt och asymmetriskt yin/yang som kväver snarare än kompletterar varandra. Kul! Allt detta i en underbart mysig svensk småstadsmiljö under sextiotalet. Däremot blir moralkakorna och pekpinnarna mot slutet för svulstiga även för mig. (6-/15)

Gillar de här med glatt pysmys snusk där man smörjer in ett budskap om förståelse och fördomsfullhet inför en missförstådd själ. Samt en go theme-song och en go Solveig skadar inte direkt heller betyget.

Filmen överträffade mina (efter att ha läst andras kommentarer visserligen låga) förväntningar. Helt ok.

Förjävla jobbig bakgrundsmelodi som återkommer stup i kvarten. Filmen var väl bättre än förväntat, vilket å andra sidan inte säger särskilt mycket.

Det skönaste är att min farsa spelar Kenneth Somelius i denna rulle :-)

Dialogen är fantastiskt underhållande, vilket också är filmens hela behållning.

Jovars, filmen verkar iallafall så småningom försöka ha en god grundtanke även om den spelar lite på båda sidor då det finns en hel del naket som ibland kanske känns lite omotiverat. Jag blev också förvånad när jag fick höra att Solveig var 22 när detta spelades in men konstigt nog så funkar det relativt bra.