Falling

Kändes som det här skulle kunna bli något, en bra uppbyggnad och att det skiftade mellan nu och dåtid fungerade bra. Men rätt snart tog den äldre Willis över, att hela tiden lyssna på hans verbala skitsnack blev bara för mycket för mig. Så egentligen var det inte en dålig film, bara att mina nerver inte klarade det, kan ju säga att den rörde upp känslor. Måste iaf berömma Viggo Mortensen som gjorde en mycket bra rolltolkning.

Tycker om när de lever med naturen, men som helhet är det inte särskilt intressant.

Det är välgjort och välspelat men frågan kvarstår: varför? Varför nära två timmar om en reaktionär gubbe vars svada man tröttnar på efter två minuter? Det är som att tiden sprungit ifrån den här typen av mansskildringar. Det finns så mycket annat som är mer intressant. Men kul grej att ha med David Cronenberg som tarmdoktor.

Det här gillade jag väldigt mycket. Viggos debut med penna och kamera imponerar, han själv är givetvis bra som alltid, men skiner allra mest det gör en 80-årig legend vid namn Lance Henriksen. Sällan har epitetet gubbtjyv varit mer passande, han svär och gormar och är allmänt otrevlig mot allt och alla. Han är väl en del av den generation som många hoppas snart ska vara utdöd, men det är en karaktär som man ändå älskar att hata. Samtidigt blir det inte helt endimensionellt, kombinationen av nutid och flashbacks tycker jag ändå ger en trovärdig skildring av såväl Willis som John och det är väldigt vackert och melankoliskt emellan scenerna med kaosartad dialog där fördomar blandas med demens. Det blir en stark 3a.