BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
Ficktjuven
Michel provar på ficktjuveri men blir arresterad. Han släpps men fortsätter dock att stjäla och utvecklar sin teknik till fulländning med hjälp av en god vän.

Originaltitel | Pickpocket |
Regissör | Robert Bresson |
Manus | Robert Bresson |
Genre | Kriminalare, Thriller, Drama, 50-tal |
Skådespelare | Martin LaSalle, Marika Green, Jean Pélégri, Dolly Scal, Pierre Leymarie, Kassagi |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 885 |
Filmnummer | 9811 |
Recensioner
Minimalism, absurt minimalistisk minimalism, maximalt minimalistiskt minimalism, Robert Bressons Ficktjuven. Ungefär så ser skalan ut. Här har den franske svårmodsmånglaren, precis som i merp... Läs mer »
Kommentarer
Jag kommer nog aldrig riktigt förstå Bressons storhet. Snyggt filmat, främst i själva ficktjuveri-scenerierna, men storyn och skådespeleriet var rätt sävliga. Ganska stilistiskt tilltalande film, men någon stark trea talar vi inte om.
Trevligt att se om Robert Bressons Pickpocket efter många år; och nu på stor duk. Filmen håller än; den är ytterst sevärd. Betyg 4.
Efter En dödsdömd har rymt så blev jag lite pepp på Bresson, men den här filmen är verkligen högst ointressant och tråkig. Filmen är tråkig och händelselös med tråkiga karaktärer, jag finner hellre inget intressant i det moraliska och filosofiska eller i huvudpersonens karaktär. Jag gillar ändå hur filmen är berättad och jag är lite intresserad av att se var den ska ta vägen, tyvärr tar den inte vägen någonstans värt att vänta på. En slätsvag tvåa.
Världens sämsta ficktjuv eller skådespelare. Jag kan inte bestämma mig.
En studie i ficktjuveri, och det är väl just det som är behållningen. Ramberättelsen är ointressant mycket beroende på huvudrollsinnehavarens totala avsaknad av utstrålning. Såpass gråa karaktärsdrag kan säkert vara av nytta i ficktjuveribranschen, men det innebär för mig som betraktare att det till sist blir nära på outhärdligt. Betyget blir en 2;a
Min tredje Bresson-film och ack vilken besvikelse! Marika Green är väldigt snygg, men ingen av skådespelarna imponerar. När en berättarröst ständigt behövs för att förklara vad vi ser är det också ett underbetyg åt manusförfattare och regissör. Sist men inte minst har jag så tråkigt att jag har svårt att hålla mig vaken, trots att filmen bara är 78 minuter lång. Snyggt foto räddar dock tvåan.
Definitivt värd att se och jag kan förstå att det finns många filmkritiker som rankar filmen högt, men för mig personligen är inte det här stor filmkonst. Skådespeleriet är bedrövligt och filmen känns märkligt nog ganska seg, trots sin korta längd. I grunden är det en mycket intressant berättelse om en desperat ung man, men jag föredrar helt klart Aki Kaurismäkis Brott och straff (1983). Intressant filmisk berättarteknik och fin musik kan filmen stoltsera med, men det här är det Bressonverk som jag uppskattat minst av de jag tagit del av hittills.
Måste erkänna att jag klickar inte riktigt fullt ut med vissa element i Bressons stil som regissör. Skådespelarna/aktörerna är såå träiga. dialogerna också. Ficktjuvsscenerna känns rätt taffliga. Slutet helt omotiverat och allt väldigt distanserat och endimensionellt.. Jag vet att klagomålen är lite att slå in öppna dörrar då mycket av det är Bressons idé, men appropå det så var det mycket filmning på just öppna dörrar, kanske symboliskt, men det gick mig helt över huvudet. Däremot den lite "brott-och-straff"-inspirerade historien om ficktjuven intresserade mig.
Stolpigt mot slutet och skådespeleriet från LaSalle är obefintligt, han är som en bit trä. En besvikelse efter att nyss ha sett En dödsdömd har rymt. Svag trea.
En svag trea tack vare snygg filmning. Filmen känns platt och det är så mycket mer jag velat se. Intressant att filmen spoilrar sig själv med texten i början.