First Man

Jag är less på att de alltid ska försöka göra rymdfilmer till personliga historier. Det häftiga med rymdprogrammen är den råa ingenjörskonsten – det applicerade vetandet, samarbetets triumf! Rymdfararna själva var mest bara kött, gråtrista jocks.

Alltid svårt att bedöma filmer som baseras på verkliga händelser. Tycker den var rätt seg och långdragen, utan att för den sakens skull vara detaljerad. Var en hel del fokus på familjen som tog lite fokus från rymdfärden. Lite som när man valde göra Pearl Habour till en kärlekshistoria istället. Annars funkar den, men som sagt, inget som jag kommer minnas.

Intressant biopic. Känns som en del av filmen kunde ha gjorts bättre men helt klart sevärd om kanske inte extremt minnesvärd.

Rätt intressant biografi även om jag personligen tvivlar stark på att månlandningen verkligen ägde rum 20 juli 1969. Jag menar det finns många teorier och Konspirationsteorier att det aldrig hände då, men vad vet jag? Jag var ju inte ens född då...

Jag tänkte lite lika som föregående talare (Sture), att det var ett rent under att de överhuvudtaget lyckades att ta sig till månen. Verkade minst sagt lite knackigt med tekniken och kunskapen, men det blev också många missar på vägen. Här visas också de upp, så man får verkligen se de mänskliga tragedier som följde i dess spår. Det personliga kom mycket bra fram här, hur hela familjen blir påverkad och att det stora egot hos vissa, då mest hos Armstrong härskade. Samtidigt är jag fascinerad över modet att ge sig ut på en sådan färd, eller är det dödslängtan.

En film om rymdprogrammet har inte speciellt svårt att fånga mitt intresse, och den här är tekniskt skickligt på många vis. Framför allt slås jag av hur tydligt det blir att det var imponerande som satan att de lyckades ta sig till månen med hjälp av den teknik som fanns tillgänglig på 60-talet. Rymdfärder känns fortfarande lite futuristiskt medan tekniken som visas upp i filmen är allt annat än det, och det är en fascinerande krock. Jag gillar också att filmen försöker inta ett mer mänskligt perspektiv och klär av den vanliga hjältemyt som sådana här historier gärna faller in i. Här berättar man den snarare som en tragedi. Folk droppar av som flugor, men arbetet går vidare och någon form av triumferande fasad ska upprätthållas. Trots allt detta får jag känslan av att Chazelle hade en ännu bättre film i sitt huvud, och att han hade lite väl höga ambitioner med det här. Det blir lite svårt att bygga ett effektivt narrativ när både det stora och det lilla ska berättas om vartannat, och det leder till att vi varken kommer Neil Armstrong inpå skinnet som karaktär eller får en riktigt ingående inblick i rymdprogrammet som sådant. Det blir gärna lite upphackat

Är svag för verklighetsbaserade filmer och historien i sig är ju naturligtvis banbrytande. Men som helhetsupplevelse tycker jag inte den lever upp till den potential den borde ha. En film man bara ser en gång.

Sista halvtimmen är ju magnifik. Synd bara att vägen dit är så dålig. Berättandet är ganska hattigt, men mest stör jag mig på foto och klippning.

2019-10-30: Historiskt, finns inte så mycket mer att säga antar jag, förutom att jag inte hade koll på vad som hände i verkligheten i de tidigare försöken. Har väl hört om det förstås men det hade inte fastnat i mitt minne. Gosling passar rätt bra för sin roll tycker jag.

Ok, men något långsam i sitt berättande. 6/10