BETYG
2.7
av 5
2.7
av 5
Flashdance
Alex är en 18-åring som jobbar som svetsare på dagarna och dansar på en bar på kvällarna. Hon drömmer om att få gå på balettskola. En dag får hon chansen och hon möter också kärleken i sitt liv, sin chef.
| Originaltitel | Flashdance |
| Regissör | Adrian Lyne |
| Manus | Thomas Hedley Jr, Joe Eszterhas |
| Genre | Drama, Romantik, Musikal, 80-tal |
| Skådespelare | Jennifer Beals, Michael Nouri, Lilia Skala, Sunny Johnson, Kyle T Heffner, Lee Ving, Ron Karabatsos, Belinda Bauer, Malcolm Danare, Philip Bruns, Micole Mercurio, Lucy Lee Flippin, Don Brockett, Cynthia Rhodes |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 3546 |
| Filmnummer | 3926 |
Recensioner
Finns det en gräns om hur mycket musik kan påverka en film?
Jag har sett många filmer som musiken har förhöjt känslan och gjort filmen avsevärt mycket bättre. Det finns dock få filmer som end... Läs mer »
Kommentarer
Dansfilmer har sällan varit av intresse för mig men under 1980-talet skapades några av de mest ikoniska dansfilmer som faktiskt är mer än bara dans, "Flashdance" är en av dem. Adrian Lyne har lyckats skapa en lättsam men snygg dansfilm om en ung tjej som bara vill få en chans att visa vad hon går för. En sorts motsvarighet till Rockyfilmen fast med dans istället. Jennifer Beals är som gjord för den här rollen, hon spelar mycket bra och får bra hjälp från övriga, även om hon är i största fokus. Handlingen i sig är ganska simpel men ändå bra och det är dansscenerna som stärker helheten av filmen. Musiken är mycket bra och typiskt för den tidens populärmusik. Som helhet är "Flashdance" en av få dansfilmer som jag tycker man ska ha sett. Enkel men ändå snygg i sin helhet. Inte klockren men nära på.
Det var nästan 18 år sen jag såg Flashdance, så det var dags att se om den. Denna gång var jag inte lika entusiastisk och såg flera brister som jag tidigare har ignorerat. Det som störde mig mest var att man valde att klippta sönder låtarna, istället för att förlänga filmen med några minuter. Men den tunna historien, med fokuset på låtsekvenserna gjorde inte saken bättre. Ålderskillnaden mellan Jennifer Beals och Michael Nouri kändes mer påtaglig denna gång och tyvärr är båda två inte särskild bra i sina roller. Med det sagt så uppskattar jag fortfarande filmens lättsamma och upplyftande historia med alla de fantastiska låtarna. Jag måste ändå ge filmen en svag 4:a pga nostalgin, även om det störde mig att man inte ens försökte dölja dansare som spelade Jennifer Beals i slutscenen. Men det tillhör snarare filmens charm.
Oerhört sökt berättelse, en American Dream-historia som känns rekordfalsk. Kommentaren från erc nedan är lustig men inte helt osann. Beale är söt, musiken ikonisk, "tutt- och rumpspektaklet" njutbart. Det stiliserade upplägget i form av en serie av vinjetter och musikvideor demaskerar, medvetet eller omedvetet, en hel del maktstrukturer som inte nödvändigtvis behöver vara enligt en marxistisk maktanalys, ja inte ens handla om filmen utan om filmens tillkomst och konstruktion. Dess allmänna dumhet, manipulativitet och allmänt kallhamrat cyniska konstruktion gör att den inte kan nå över tvåan, och när Flashdance (låten) till slut dånar igång kan man inte göra annat än att bara garva. Jäkla Simpson/Bruckheimer alltså...
Kultfilm!
En otroligt fin berättelse med mästerlig musik!
Jennifer Beals är otroligt vacker och söt!
Det här är vidrig klasskollaborationistisk propaganda, taffligt döljt under flashiga tutt- och rumpspektakel. Fullständigt vedervärdig. Någon borde ha avrättats för det här. (Är bara ca 20% ironisk här.) Spektaklen är relativt välgjorda och, såklart, förföriska, men det är inte film. Nån har skrivit att det egentligen är en lång musikvideo, vilket jag nog kan instämma i. Musikvideo med en banal romantisk story intryckt som ursäkt. Proffsigt stiliserat och filmat, vilket är filmens enda behållning. (Det finns ett case för motsatt perspektiv genom Richie-karaktären.)
Ikonisk rulle som inte riktigt håller måttet.
Musiken är den stora behållningen. Som någon här skrev så kan den liknas vid en kvinnlig motsvarighet till Rocky IV. Det är arbetarklass och att förverkliga en dröm.
Trots att det är 80-tal så är musiken faktiskt väldigt bra. Storyn är väl egentligen ganska fånig men dansscenerna är snygga och skådespelarna gör bra ifrån sig.
Inte så övertygande berättelse, men musiken är underbar och glimtarna från Pittsburgh.
Whoooooo, kvällen är räddad! Det spelar ingen roll att det här inte är en riktig film utan att musikvideomontage. Det här är tjejernas motsvarighet till Rocky IV och jag är praktiskt taget helt såld. Beals är ju mer eller mindre helt underbar i huvudrollen, musiken är härligt 80-talsaktig och handlingen är precis så platt och ihophafsad som en sån här film behöver. Man blir fan glad av att se det här och ibland är det precis det man behöver, oavsett om man gillar underhållning eller ej. En stark 3a till detta underbara tidsdokument.
