Född den fjärde juli

Med Stone blir det politiskt och Kovic känns tacksam att använda som ansikte för misslyckandet i Vietnam. Cruise gör det bra, men jag känner mest irritation över hans gnälliga karaktär, vilket tyvärr förstör en del. Dramat är överlag bra och budskapet går åtm fram. Det är dessutom en helt fantastisk rollista med både större och mindre roller. Håll tex utkik efter tre av Baldwinbröderna.

Det finns en sentimental ton i denna som en sorts avlägsen släkting till "Forrest Gump" och "Benjamin Button", men denna är signerad Oliver Stone så den har ett tydligt budskap inbakat som trots allt gör filmen bättre. Tempot och Tom Cruise hjälper filmen men jag kan inte hjälpa att den känns lite daterad i filmstilen. Komisk biroll av Willem Defoe. Den är bra men når inte riktigt hela vägen upp till t ex Salvador. Nästan 4 i betyg.

En av alla jag tydligen glömt betygsätta. Minns som stabil 'nam-rulle med stark insats av Cruise.

Pendlar mellan stark 3a och svag 4a men landar tillslut på det högre betyget. På minussidan har vi vissa relationer som snabbspolas och en del motivationer som kunde varit tydligare beskrivna. På plussidan har vi en kraftig dramaturgi och en magnifik Tom Cruise som förmodligen levererar sin bästa skådespelarprestation.

Stark & gripande film där verkligen Cruise får visa upp sin skådespelar-talang fullt ut. Det som verkligen dock är störande är när han ska agera soldat. 0 trovärdighet där. Vilket är synd då det drar ner kvaliten något. Sen är samspelet med Dafoe oförglömligt haahaaa. som när dom maniskt spottar på varandra/ fuck-u. no fuck-u. no fuck-u lol)

Skulle nog kunna ge den gör filmen allt från 1-3 av 5 men jag tror jag nöjer mig med en svag 2/5 alltså 4/10 en jävla massa Amerikansk patriotism bullshit sen ska man känna något med huvudpersonen som tycker typ kolla vad duktig jag blivit jag gillar inte kriget mer men visst det finns vissa snygga scener i krigdelen.

Troligen Tom Cruise bästa film. Andra delen är inte så underhållande.

Jennifer. Aningen för lång men det kan bero på att känslan som infann sig var av den mer illamående sorten. Historien som sådan, utvecklingen och behandlingen av en människa som trodde sig göra rätt, borrade in sig i bröstet och lämnade efter sig ett hål. Lyckad skildring i att ändå visa hur ens roll kan minimeras till att tjäna andra syften än ens egna drömmar. Att möjligheten finns att vända ett svek och nederlag till styrka, att slå tillbaka.

Så här ganska många år efter att filmen släppts har jag till slut sett den. Det är en intressant livshistoria som skildras av Stone med stabil hand. Men trots att temat är fruktansvärt allvarligt och engagerande blir tyvärr inte filmen riktigt det. En av de största problemen stavas Tom Cruise. Han är en habil skådespelare som är långt ifrån dålig och i actionfilmer där dialog och känslor är nästan helt strukna från berättandet fungerar han perfekt. Men här där känslor och tyngd behövs känns han tunn och konstruerad. Synd på en film som hade kunnat hoppa upp ett snäpp till.

En väldigt engagerande film där den relativt långa speltiden verkligen aldrig blev ett problem. Stone gör ett bra jobb med att undersöka och skildra det nationella trauma som Vietnamkriget var (och till viss del säkert fortfarande är), och framför allt lyckas han förmedla hur soldaterna hamnade i kläm. Det är svårt att överhuvudtaget föreställa sig hur det måste kännas att riskera sitt liv för sitt land och sen varken få seger eller ära i belöning. Snarare raka motsatsen. Den förändring som Cruises karaktär går igenom känns också trovärdig (inte minst då eftersom den är baserad på en verklig person), men trots att Cruise är bra i rollen, så ändrar han aldrig riktigt tonläge, och jag känner inte att man kommer innanför skinnet på hans karaktär riktigt så mycket som hade varit önskvärt. Jag kan dessutom tycka att Stone blir lite för predikande den här gången. Men det är fortfarande en väldigt givande filmupplevelse, och mest sitter nog scenen med Cruise och Dafoe ute i öknen kvar efteråt