BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
Footlight Parade
Chester Kent försörjer sig på att göra komiska musikaler. En tid börjar han göra korta musikaler till början av filmer, men detta blir för stressigt för han hela tiden måste komma på något nytt samtidigt som rivalerna tar hans idéer. Han kan få ett kontrakt, om han lyckas göra tre nya prologer på tre dagar.
| Originaltitel | Footlight Parade |
| Regissör | Lloyd Bacon |
| Manus | Manuel Seff, James Seymour |
| Genre | Komedi, Romantik, Musikal, 30-tal |
| Skådespelare | James Cagney, Joan Blondell, Ruby Keeler, Dick Powell, Frank McHugh, Ruth Donnelly, Guy Kibbee, Hugh Herbert |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 77 |
| Filmnummer | 28467 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
inget att klaga på rent dramaturgiskt, cagney är som alltid underbar, och numret med nymferna en fröjd. Men jag tycker ändå att den vissa unkna trettiotalsideal får ta överhanden, och blir alltför beklämmande för njutningen. När Cagney snackar om "beautiful white bodies" blir måttet på något sätt rågat.
Klassisk musikalstruktur med först 2/3 som mest är handling och sen 1/3 som bara är uppförande av musiknumren. Helt briljanta koreografier naturligtvis, sällsamt vackra att vila ögonen på. Jimmy Cagneys insats gör att även delen innan bjuder på en klart trevlig stund.
Det är anmärkningsvärt hur många av de bästa musikalerna någonsin som gjordes under genrens första fem år. Den här blåste mig tamigfan ur stolen! Tempot är så hiskeligt halsbrytande, vitsarna så vitsiga och skådisarna så perfekta att man bara sitter och fröjdas hela vägen! Och just när man inte trodde det kunde bli bättre så slänger de den där makalösa vattenbaletten på en; ett filmiskt mästerstycke som bara förflyttar en till en annan galax! Makalöst. Lloyd Bacon kan vara den bästa filmmusikalregissören genom tiderna.
De tre sista uppvisningarna räddar filmen till en trea. Tror dock att Gold DIggers of 1933 är snäppet bättre.
Vattenballetdelen är så grym! Som en orgasmisk dröm. Totalt storhetsvansinne. Resten av filmen klipper min hjärna bort.
Sista tredjedelen av filmen är mest en massa sång och dans, vilket aldrig riktigt kommer någon vart. Men de första två tredjedelarna är riktigt bra. 3a.
Mitt betyg baserat till största delen på de tre musikalnumren i slutet. magnifika! I övrigt var filmen lite utav en besvikelse och precis som alla musikaler från 30-talet, överskattade.
Brukar tycka att dansfilmer är något underhållande, men denna depressionsera klassikern faller mig inte alls i smaken.
Vattennumret var fantastiskt, men resten av filmen engagerade inte riktigt lika mycket som 42nd Street eller Gold Diggers of 1933.
Galet orealistiska scenografier, spektakulära koreografier och James Cagney i högform. Ganska underhållande faktiskt.
