Föräldrarna

Den är effektiv i att få fram det den vill men samtidigt tråkig.

Var ett tag sedan man kommenterade, denna förtjänar en kommentar. Förstår att denna är så omtalad och den levde upp till alla förväntningar, kanske lite seg mot mitten men det räddas upp av starka scener mot slutet. Mästerverk, behöves inte säga så mycket mer.

Stark fyra vid första titten. Ändring till femma efter att ha sett om den på större duk. Fantastiskt foto och komposition. Flytet i klippningen – framförallt i de scener som utspelar sig i i familjernas hem – är helt extremt bra. Otroligt hantverk. Har garanterat en anledning att komma tillbaka till Ozu och se fler av hans verk.

Detta är en lurig film. Har sett den 4 gånger och den blir allt bättre för varje gång. Äntligen ser jag den som det mästerverk den är, men första gången tyckte jag den var tråkig. Ska man börja se Ozu så ska man mao absolut inte börja med denna. Sent om våren är nog ett bättre val, eller varför inte stumfilmen Woman of Tokyo.

En långsam och sorglig historia om hur vuxna barn behandlar sina äldre föräldrar.

[rek. 5] Jag blev faktiskt överraskad över hur lågmäld denna film faktiskt är och hur dess berättartekniska medel är så fluida och organiskt arrangerade att det är enkelt att man glömmer dess esteticism och bara dras med i berättelsen. Ozu är en mästare på att ge scenerna liv och dynamik, även de mest triviala och skådespelarna är fantastiskt lakoniska och naturliga, vilket gör att de liksom "blir" sina roller. Det finns en känsla av genuinitet här som är sällsynt på filmduken och jag tycker att dess vardagliga tematik, relationer, föräldrar och barn etc., kan te sig tämligen ointressant för många, men om man ger det en chans blir man rikligt belönad. Ett tveklöst mästerverk!!! 5.

En film med väldigt många goda sidor men som på det stora hela inte riktigt tilltalar mig och blir mest långtråkig.

Hörnstenen.

Jag vet inte... Ärligt talat blev jag uttråkad. Fann inte skådespelarna särskilt övertygande eller karaktärerna så överdrivet investerande. Tempot var lugnt och fint, men också tråkigt ifall man inte brydde sig så mycket om vad som hände. Kanske förväntningarna på denna tokhyllade film var för höga. Den får väl godkänt, men inte mycket mer. Se hellre Skymning (Make Way For Tomorrow) av Leo McCarey istället, en klart bättre film på samma ämne.

Såg den nog under perfekt tidspunkt i livet, Ozu träffar rätt där mina tankar och funderingar just nu med livet, familj och jobb. Känns otrolig angeläget inte bara för mig men för hela samhället, definitivt en film de flesta borde se och ta sig en funderare då vi lever i en värld där de flesta flyttar in till storstaden och kanske glömmer in barndom, sina rötter och sina föräldrar. Det träffar mitt i prick och kommer finnas med mig länge, väldigt bra. (12-/15)