BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Före revolutionen
Självbiografiskt av Bernardo Bertolucci om en välbärgad yngling som lockas av marxismen och möter en cineast som är besatt av Rosselini.
| Originaltitel | Prima della rivoluzione |
| Alternativ titel | Before the Revolution |
| Regissör | Bernardo Bertolucci |
| Manus | Gianni Amico, Bernardo Bertolucci |
| Genre | Romantik, Drama, 60-tal |
| Skådespelare | Francesco Barilli, Adriana Asti, Allen Midgette, Morando Morandini |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 74 |
| Filmnummer | 18742 |
Recensioner
\"Före revolutionen\" är ingen stor upplevelse. Titeln syftar på att \"vänsterintellektuella\" eller helt enkelt hela vänstern, alltid befinner sig i ett förrevolutionärt stadium, och (min tolk... Läs mer »
Kommentarer
Blev aldrig riktigt engagerad, kändes som att filmen var rätt löskokt och aldrig riktigt hittade fokus. Det växlar runt lite vad filmen handlar om, och jag kom aldrig riktigt in i den. Väldigt tidstypisk och rätt skönt filmad. Men med såhär mycket pladder hade jag gärna velat bry mig mer om vad som sades.
Bernardo Bertoluccis andra film - en på många sett viktig film från 1960-talet - är ett smärre mästerverk. Den är en mycket utsökt blandning av visuell prakt, fin musik samt intellektuellt utmanande dialog. Filmen har många dimensioner, dimensioner som kommer fram först efter att man sett den upprepade gånger. Vi vill så mycket och tror oss vara färdiga att uträtta stora saker, starta revolutioner, men så märker vi att vi är fast i det liv som är utstakat för oss...
En vacker, filosofisk uppgörelse med politisk och känslomässig lathet. En viktig berättelse om vanmakten inför våra vanor som lämnar en med många tankar.
Lyckas tyvärr inte engagera mig nämnvärt. Mycket fint foto dock.
en del briljanta bitar, andra mindre...
I början av sin karriär var redan Bernardo Bertolucci en magnifik konstnär som hade en unik stil och berättelseteknik. Det känns som att denna film är välgenomtänkt men för mig saknar filmen den rätta användningen av filmmediet. På vissa håll fick jag dessutom "8½"-vibbar, en film som kom ett år tidigare. Men de scenerna som är bra blir fullkomligt magnifika. Till exempel gillade jag filmdiskussionen där det nämndes att om man gillar en film så ser man den säkert 10+ gånger för att absorbera alla detaljer, kan det vara en möjlig ledtråd till filmens tolkning? Jag gillar även budskapet bakom filmens titel som menar att varje ny generation lever med uppfattningen att det mesta är redan uppfunnet/påtänkt/löst, fast egentligen lever vi alla "Före Revolutionen". Carpe diem, någon?
Nu har jag äntligen fått tag på soundtracket. Så fruktansvärt jävla bra.
Pretentiös dialog, kaotisk berättat och maniskt filmad. Se istället Fascisten, Bertollucis fulländade stilistiska triumf.
