Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka
BETYG
2.7
av 5

Första gången jag såg dej...


När Julie ska lämna Roger, börjar hon spela en hög med skivor som påminner henne om olika delar av deras liv tillsammans. En sång får henne att minnas första gången de träffades. Andra hur de lärde känna varandra, när de gifte sig och ville skaffa barn. Och framförallt den lycka och sorg de delat.


Originaltitel Penny Serenade
Alternativ titel Första gången jag såg dig
Regissör George Stevens
Manus Martha Cheavens, Morrie Ryskind
Genre 40-tal, Drama, Romantik
Skådespelare Irene Dunne, Cary Grant, Edgar Buchanan, Beulah Bondi, Ann Doran, Eva Lee Kuney
Betygsätt Logga in eller bli medlem för att rösta
Betygsantal 125
Filmnummer 27208

Recensioner

Skapad 2020-05-11 av weng-weng
Film må vara en empatimaskin men jag letar nog ändå även lite mer finess än vad som bjuds på här. Den här filmen stöder sig på en uttröttande repetitiv struktur där Julie (Irene Dunne)...   Läs mer »

Kommentarer


fisk0
2021-11-07
Ett spännande grepp med musikassocationerna, men den blev för segdragen och jag kände mig aldrig särskilt engagerad i deras relation, och barnskådespelaren var rätt obehaglig.
Tonti
2020-04-22
Ojämn, väldigt sentimental ibland, och väldigt fin ibland. Cary Grant är gripig när han ska bli pappa.
hsimpson
2019-07-03
Mysig, sorglig, fin och välspelad.
Barneyk
2017-06-19
Det här var faktiskt skittråkigt och alldeles för old-school Hollywood-sentimentalt för att jag skulle känna någonting.
okidoki
2016-01-24
Jag förlåter malörerna för anblicken av denne tjusige karl.
Memmem
2016-01-20
Utmärkt drama om att få och behålla barn. Detta intressanta och utmärkta drama, som spelades in 1941, mitt under Andra världskriget handlar om ett ganska ungt par som vill ha barn, men som får en mängd problem med det och annat. Manuset är omväxlande och välskrivet. Huvudrollsinnehavarna, Irene Dunne och Cary Grant spelar som vanligt väl. Cary spelar en något tafatt man, coh det kan se träaktigt ut, men det är alltså med avsikt och nyanserat. Han blev för övrigt nominerad för en Oscar för denna huvudroll. Övriga roller utförs också tämligen väl. Scenerna är mycket intressanta: New York, San Fransisco och Tokyo, skivbutik, tåg, jordbävning, tidningstryckeri och barnhem bland annat och dessutom många utomhusscener. Musiken är lågmäld, och följer väl handlingen. Allt som allt en bra film från en gyllene era i amerikansk film: Citizen Kane, ansedd som världens bästa film, premiärvisades samma år och Casablanca, ansedd som näst bästa film i världen, spelades in året efter. Hygglig konkurrens! Betyg: 4-
erosagape
2016-01-20
Ingen belöning för annars pålitlige Grant av mig. Träaktigt spel av båda de vuxna i huvudrollerna men charmiga ungar.Mitten träig den också men boken jag började läsa fick jag mot slutet lägga ifrån mig för då blev det tårdrypande.
Krille80
2014-11-20
När det gäller äldre svart-vita filmer är det komedier och hårda film-Noir som gäller för mig. Detta är dock en riktig klassisk snyftare med väldigt duktiga Cary Grant, här Oscarsnominerad för sin roll. Filmen lyfter upp det alltid aktuella ämnet om vad det innebär att vara föräldrar och vissa pars svårigheter och trassel att ens få ett barn.
Unleashed747
2008-11-12
Bitvis bra, bitvis irriterande. Skaplig film.
Mea79
2006-07-21
Lite för enkelt slut men annars ok.
Visa äldre kommentarer »