BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
French Connection – Lagens våldsamma män
Bygger på en verklig händelse om kriminalinspektörerna "Popeye" och Buddy Russo i New York. De jobbar med att avslöja en narkotikasmugglarliga och kommer The French Connection på spåren.
| Originaltitel | The French Connection |
| Regissör | William Friedkin |
| Manus | Ernest Tidyman |
| Genre | Action, Kriminalare, Thriller, 70-tal |
| Skådespelare | Gene Hackman, Roy Scheider, Fernando Rey, Marcel Bozzuffi, Tony Lo Bianco, Frédéric de Pasquale, Bill Hickman, Ann Rebbot, Harold Gary, Arlene Farber, Eddie Egan, Sonny Grosso, André Ernotte, Benny Marino, Patrick McDermott, Alan Weeks |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 3800 |
| Filmnummer | 358 |
Recensioner
The French Connection är den bästa polis-filmen som gjorts, i mitt tycke. Ingen film på samma tema matchar den.
Den bygger på verkliga händelser som de riktiga snutarna Eddie Egan och Sonny Gros... Läs mer »
Kommentarer
En klassiker och banbrytande film inom sin genre. På det hela är det en fröjd att se en ung, förbannad Gene Hackman röja runt i New York, men filmen är mer intressant som ett tidsdokument över ett skitigt New York. Jämfört med dagens filmer är tempot mycket makligt, vilket bara underlättar för den stadsforskande betraktaren.
För många skurkar, för många utdragna jakter, för lite tid att lära känna någon karaktär. Kort sagt, rörigt. Förvisso tar den sig mot slutet. Men Mannen på taket är bättre på alla plan.
Jag vet inte hur många gånger jag sett den nu, men jag gillar den lika mycket varje gång. Den här gången tänker jag på att den är lite mer som en europeisk film än en amerikansk.
Den har inte åldrats särskilt väl, men är ganska underhållande.
I den grisigaste delen av staden New York City The City lurar the French Connection mannen som inte skyr några medel för att få sin sjuka vilja igenom här i livets gilla gång. Han kör bil snabbt. Han åker tåg snabbt. Han springer till fots snabbt. Håll i eder. Helt klart en femma.
Filmens tempo kan idag verka en aning lågt men jag tycker det gestaltar polisen arbete väl. De skitiga 60-tals miljöerna gör att filmen känns verklig. däremot är karaktärerna lite dåligt uppbyggda man känner egentligen inget för någon då man vet väldigt lite om dem.
Sänkning till stark trea efter omtitt. Det är en bra snut-rulle, men inget mästerverk direkt.
En polisthriller som är baserad på händelser kring ett verkligt heroinbeslag i New York på 60-talet. Handkamera används rätt flitigt och ger den dokumentära känslan som genomsyrar filmen (dock inte den skakiga sorten som av någon outgrundlig anledning blev poppis 25 år senare).
Just det realistiska fotot (Owen Roizman) från Marseille och ett ruffigt New York är ett av filmens plus. William Friedkins stilbildande polisfilmsgrepp ska också hyllas.
Såg den här för snart 20 år sen. Tilldelade den då ett oförtjänt lågt betyg (3). Kan bero på att det är en ganska komplex plott som kan kännas jobbig om inte alla sinnen är på. Men nu var alla sinnen där och då full poäng.
Dettan var en filmisk njutning. Varje scen har en nerv och puls som gör detta till en filmupplevelse av hög klass.
Början känns rörig och daterad, men filmen rycker upp sig i andra halvan
