BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
Fruset land
Utifrån en idé hos Tolstoj att en persons malaise och själsvånda förs vidare från en person till en annan som en stafettpinne, gör denna film nedslag i sju snart djupt olyckliga människors liv. Det blir till en ringberättelse, där det allt våldsammare förloppet utlöses av att en lärare får sparken, sedan han blivit överflödig i en modern struktur.
| Originaltitel | Paha maa |
| Alternativ titel | Frozen Land |
| Regissör | Aku Louhimies |
| Manus | Aku Louhimies, Jari Rantala, Paavo Westerberg |
| Genre | Drama, 2000-tal |
| Skådespelare | Pertti Sveholm, Jasper Pääkkönen, Mikko Leppilampi, Pamela Tola, Matleena Kuusniemi, Petteri Summanen, Samuli Edelmann, Mikko Kouki, Sulevi Peltola |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 295 |
| Filmnummer | 28754 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
vill see
Rent allmänt bra feelbad-film. Polisens makes historia känns åtminstone trovärdig, men det som drar ner på kvaliteten är alla oförklarliga kompromisser i handlingen. Varför kastar polisen ficklampan? Varför sover hennes partner på arbetstid så att han missar dammsugarförsäljaren? Varför i hela fridens namn gör Tuomas det så enkelt att skriva ut den förfalskade sedeln när han uttryckligen sagt åt Niko att han inte får skriva ut den? Det finns fler dylika frågor, men de här räcker bra till för att man ska bli smått irriterad.
En sevärd film med bra skådespeleri. Manuset höll inte samma höga nivå. Jag ger en trea.
En glädjefylld feel-good pärla som fyller en med euforisk livsglädje. Perfekt myspys på första dejten. Somrigt, ljust och glädjesprudlande. För fans av Notting Hill och Sommaren med Göran. Svag fyra.
lite långdragen..såg trailern och tänkte schysst rulle..men man ska i inte tro på allt man ser :)
Sorry, man kommer helt enkelt inte undan med att låta en film spelas tre fjärdedelar i kronologisk ordning och nå slutet för att sedan backa och börja om i mitten för att visa en parallellhandling med de saknade pusselbitarna. Sen var det trots fint skådespel och bra stämning hela tiden nått som skorrade falskt, allt var lite för mycket och filmen lyckades aldrig kännas trovärdig
Den här filmen är fruktansvärt splittrad och slog också mig i småbitar när det begav sig. Det värsta är inte de otyglade scenskiftena och störtande emellan alla olika liv, vilket sannskyldigt är nog så störande. Nej. Hur kan man stå ut med att göra en film om livets meningslöshet, kan man tänka. Men det tänkte man inte. Man bara gjorde den. Och sen spelar det liksom inte så stor roll med ångest och näsblod i publiken som man lämnar ensamma och försvarslöst små och meningslösa med berättelsen och i melankolin alltet utstrålar. Jag hatar den här filmen, men av anledningar att den uppenbarligen har uppnått något ändå.
Otroligt stor potential slarvas bort av att alldeles för mycket handling trycks in i en alldeles för kort film. Dramadelen blir efter ett tag mest någon slags okänsligt tvångsmatande av mänsklig misär. Sättet den vävs ihop på är dock en fröjd för sinnet. Lite mer av lite mindre så hade domen varit nådigare!
Väldigt bra film. En del av de olika scenariorna vävs ihop väldigt bra, men det blir lite rörigt och tex damsugarförsäljaren tappas bort en aning tycker jag i det hela. Men helt klart en spännande, jobbig, smärtsam och mycket sevärd film. Bitvis väldigt snygg klippning. Jag måste för en gångs skull även berömma filminfon som ger en intressant blick över filmen.
Satan. Det finns filmer som gör ont. Titlar som Breaking the Waves, Schindler's List (ingen personlig favorit), Lilja 4-ever och så vidare brukar kunna liknas som knytnävsslag på käften. Filmer som fyller en med ilska, hat, sorg eller andra starka känslor. Sedan finns Fruset land. Den sitter inte som en kniv i mellangärdet eller som en kula i pannan, utan snarare som en trubbig stekspade som harmlöst gnider mot huden harmlöst tills huden börjar bli smått irriterad, för att sedan långsamt spricka. Och stekspaden slutar inte där, utan den skaver sakta men säkert bort all hud på kroppen tills jag är ett enda stort öppet sår ur vilket alla känslor sipprar ut. När denna finska Short Cuts-liknande film väl är slut, när förlorarnas totala misär har nött ner oss i dryga två timmar så finns inget kvar. Vilken jävla partykiller! Kan både höjas och sänkas i betyg efter en andra titt, men frågan är om jag kommer att se den en gång till. Fruset land är rent hälsovådlig! (11-/15)
