Fula, skitiga och elaka

Underbar. En film som inte bara är välspelad och otroligt snygg, utan även intressant, tänkvärd och underhållande. Panoreringen i öppningen kan rent av vara den bästa jag har sett på film. Varje bildruta förmedlar så mycket och ingenting känns lämnat åt slumpen. Skickligt att lyckas skildra både sammanhållningen i en storfamilj och individerna med sina olika personligheter och vanor. Humorn lättar upp. Jag gillar att farmor är precis som ett litet barn. Vulgär eller helt överdriven tycker jag inte att den är. Jag tror att de flesta förändras om de lever så nära inpå många andra under lång tid. Mycket av upplösningen i filmen känns dock som en onödig nödlösning, där jag tycker att filmen växlar över från det vardagliga till det konstruerade och överdramatiska. Det påverkar helheten negativt, men förstör ingenting av resten. Därför får den en svag femma.

Mycket bra. Oerhört fin i sin knasighet.

Det fanns åtminstone en som var fin, ren och snäll. Gillar den vemodiga tonen som smyger sig in och balanserar det hela ibland. Om det här var Rom skulle jag vilja se Neapels slum ...

Finns några enstaka roliga moment, men för det mesta är det här bara vulgär, skränig skit.

Galen och nihilistisk :)

Vilken filmpärla man snubblat över, så bisarr, så fel, så underbar!

Har sin charm och sina sidor men jag blir i det långa loppet ganska uttråkad.

En "Svart katt vit katt fast" fast tjugo år tidigare! Älskar speciellt när Giacinto sparkar/slår diverse folk/djur. Oslagbart!

Kaos!

Fula fiskar