Gäckande skuggan tar hem spelet

Som vanligt är William Powell och Myrna Loy perfekta i rollerna som Nick och Nora Charles och man imponeras över den kemi de lyckas bervara från film till film. Humorn är av den odödliga sorten genom fantastisk dialog och sköna karaktärer. Donald Meek i rollen som den förvirrade tavelförsäljare lämnade tydliga spår i skrattmusklerna. Skådespelarna och dess karaktärer i övrigt är väldigt underhållande. Harry Davenport i rollen som Nicks pappa Dr. Bertram Charles är riktigt bra.

Den funkar mycket bättre som komedi än som deckare, men det behöver inte vara något negativt. Filmen har bra dialog och innehåller många sköna kommentarer och situationer. En film att sitta och mysa till.

Som vanligt lever filmen på Powell och Loy, även om jag gillar Nicks farsa också. Väldigt fin ihopknytning av fallet med en kommenterande Loy. 3a.

Jag tycker inte att denna film var riktigt lika bra som de fyra föregående filmerna med Nick och Nora; vilket kanske beror på bytet av regissör (W Van Dyke var helt enkelt bättre). Men även denna film är kvick och sofistikerad och man kan inte underlåta att ge den en fyra i betyg.

Inte i närheten av sköna originalet The Thin Man, men har sina ögonblick. Just det faktum att de inte dricker som de gjorde i den, saknar man oerhört mycket. Men vissa referenser till detta görs som är roliga.

Trist med produktionskodens intåg, inte ens The Thin Man får ta en drink eller en cigg...i sin fickplunta har han cider! En av världens coolaste filmserier i övrigt, men denna e ingenting att ha...

Skojig deckare