BETYG
2.5
av 5
2.5
av 5
Giftasvuxna döttrar
Portvaktsfrun fru Lindberg har tre fagra döttrar, Lotta, den allvarligaste, jobbar på ett fabrikslager. Lena, den vackraste, är butiksbiträde på NKs leksaksavdelning, Lina, mannekäng på ett modehus, är den mest teatraliska. och alla tre är giftasvuxna.
| Originaltitel | Giftasvuxna döttrar |
| Regissör | Sigurd Wallén |
| Manus | Sigurd Wallén |
| Genre | Drama, 30-tal |
| Skådespelare | Karin Swanström, Birgit Tengroth, Karin Ekelund, Maritta Marke, Sture Lagerwall, Sigurd Wallén, Einar Axelsson, Nils Jacobsson, Helga Brofeldt |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 13 |
| Filmnummer | 91270 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Det är ändå svårt att ogilla den här filmen. Dess charm, inkl. tidsperiodens alla features; kläderna, miljöerna, leksakerna (de hade mycket coolare leksaker förr i tiden!), de fryntliga bagarna, Einar Axelssons skönsång, etc., gör att man kan överse den bristande logiken i manuset och "just get it over with!"-känslan man får mot slutet.
Mossigt är bara förnamnet när man ser på den här filmen. Sångerna är fåniga, med otroligt dåliga texter, och väldigt illa placerade, karaktärerna är riktigt svaga, där männen är så fåniga så det blir pinsamt och det är så illa regisserat att man undrar om Wallén ens kan någonting. Dock finns det mycket charm och det är faktiskt ganska underhållande. Det rena vansinnet räddar filmen från undergång. Betyg 4.9
den som har skrivit och regisserat den här filmen kan knappast vara giftasvuxen än. jag kan inte ge den mer än två, för bättre är den inte. den vinner helt klart i underhållningsvärde tack vare att den har några hundra år på nacken, men de här barocka idealen blir i längden för jobbiga. mystiskt skådespeleri och obegriplig karaktärspsykologi, bra foto, men totalt oengagerande handling.
Giftasvuxen, ett ord som används allt för sällan! För att uppmuntra användandet har jag nu lagt till filmen i min vill se lista.
Väldigt klumpig emellanåt och skådespeleriet är minst sagt ojämnt men det är ändå en underhållande och trivsam film. Karin Swanström är riktigt schysst som morsan men en del moral känns som från en annan planet. Intressant att se betydelsen av klass under 30-talet.
