BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Girlhood
Marieme bor i en parisisk förort. Hon måste ta hand om sina småsyskon, hjälpa mamma på jobbet och kontrolleras av sin storebror. I skolan ligger hon efter. När hon träffar Lady, Adiatou och Fily föds tanken på frigörelse. Hon skaffar sig en ny stil, byter namn och hoppar av plugget för att bli en i gänget.
| Originaltitel | Bande de filles |
| Regissör | Céline Sciamma |
| Manus | Céline Sciamma |
| Genre | Drama, 2010-tal |
| Skådespelare | Karidja Touré, Assa Sylla, Lindsay Karamoh, Mariétou Touré, Idrissa Diabaté, Simina Soumaré, Dielika Coulibaly, Cyril Mendy, Djibril Gueye, Binta Diop, Chance N'Guessan, Rabah Nait Oufella, Damien Chapelle, Nina Melo, Elyes Sabyani, Halem El Sabagh |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 491 |
| Filmnummer | 112139 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Filmen börjar ganska lovande och jag var nyfiken på hur det skulle utveckla sig. Tyvärr gick det åt ett håll som jag fann ganska ointressant och till slut så blev det här mest en axelryckning. Synd. Betyget blir en 3;a
Snyggt ihopsvarvad stil med musikvideo-estetik på ett sätt som verkligen fungerar och passar perfekt ihop med innehållet. Dansmusik har sällan använts mer effektivt på film! Storymässigt fungerade det också rätt bra under första halvan, men den andra halvan var, som många före mig verkar också ha tyckt, ett klart sänke. Storyn borde hållit sig kvar till gänget; nu gick poängen lite förlorad framåt slutet. En fyra får den ändå behålla, men en svag sådan får det bli helt enkelt. Urfånig svensk (eller vad man ska kalla den) titel dock, vilket nog var en av anledningarna till att det dröjde så länge innan jag såg den. Engelsk titel på fransk film är ju alltid av ondo, men denna pådyvlade jämförelse med amerikanska Boyhood är ju helt meningslös och sätter båda filmerna i en onödig motsats mot varandra.
En kvinnlig La Haine (Medan vi faller) men inte lika omtumlande.
Trots att jag inte kunde låta bli att irriterade mig på den flamsiga jargongen mellan tjejgänget så kändes de mer och mer "mänskliga" efter hand. Lite ovant att det är tjejgäng, men ombyte förnöjer, men lite på tomgång kändes det till slut.
Jag vet väldigt lite om hur det är att vara en svart tonårstjej i Paris förorter, och att den här filmen erbjuder det perspektivet på ett sätt som känns autentiskt är dess största styrka. Skådespelarna är alla väldigt naturliga, och Karidja Touré lyckas förmedla mycket bara genom ögonen. Jag funderar också i största allmänhet på om man kan sätta upp en generell regel att dansscener i en film alltid antingen är dess bästa eller sämsta scen. Här är den iaf den bästa, en väldigt bra skildring av gemenskap. Tyvärr blir filmen svagare efterhand när det blir alltmer tydligt att den inte riktigt är på väg någonstans och den därför tappar momentum, men helheten får fortfarande tummen upp
Mycket bra första halva, där realism möter vackra, lyriska scener och frigörelse, förtryck och uppror ständigt ligger under ytan. Tappar definitivt mot slutet, men en svag fyra för fint spel och fokus på ickevita kvinnor.
Céline Sciammas filmer kretsar mycket kring att vara ung, finna gemenskap och att hitta sig själv. Ändå har varje film sin prägel. Girlhood är som jag hade förväntat mig. Fint filmad, välspelad och nära verkligheten. Det är en film för stunden. Som helhet sticker den inte precis ut. Det är mer detaljerna som jag höjer på ögonbrynen åt. Exempelvis är dansscenerna lustigt filmade. Jag tycker att det ser småkomiskt ut när kameran retas och man inte får se något av det som händer, det vill säga dansen. Jag tycker om vissa situationer som uppstår från ingenstans. Sådant som ofta hör till nära relationer.
Håller med. Uppfyllde inte riktigt mina förväntningar, men bättre än Boyhood.
Jag önskar att jag engagerat mig mer i filmen för den var intressant och framförallt välspelad.
(rek.4) Nja, håller inte rakt igenom.
