Glengarry Glen Ross

Väldigt pjäsig film där skådisarna bara kastar sitt agerande över en, intensivt. Kanske lite för intensivt, och eftersom alla personerna är osympatiska ormar är det en märklig fascination som uppstår. Den vidriga musiken stör dock mycket. Svår att betygsätta.

Vilken cast alltså, alla sju huvudskådisar har alltså nominerats till, eller vunnit, minst en Oscar. Och med en sån här teateradaption får de verkligen chansen att snacka. Det finns en härlig balans där de alla spelar mot varandra och där ingen försöker ta över allt för mycket själv, kanske Pacino då som har sina vanliga yviga rörelser men han var också den enda som belönades med en nominering för den här filmen så det betyder väl att han gjorde rätt. För egen del var det nog Jack Lemmon som tog hem MVP då han är smått fantastisk här med sin eskalerande desperation. Men det är ju allihopa, vilken tryckkokare där inne på kontoret alltså, pressen att jobba som säljare är väl stor nog i sig men med en lågkonjak och ett uppsägningshot i potten är det verkligen dags att skilja agnarna från vetet. Baldwin är ett riktigt praktsvin och hans brandtal är onekligen episkt, med framgång i den här branschen får man väl den förmånen antar jag även om jag inte är avundsjuk. Jag är mest förvånad att jag inte hade sett den här tidigare, men skönt att det är fixat nu, 3an är aldrig i fara.

Fantastiska skådespelare, fängslande och faktiskt rätt spännande (tycker jag). Visst att några av Pacinos högtravande monologer han slänger på stackars Jonathan Pryce är lite långa men allting har ju ett syfte i slutet. Harris är bra, Baldwin är riktigt bra och Lemmon ger en av världens bästa filminsatser.

Underbar teaterfilm med enkom svärande gubbar. Tycker Jonathan Pryces roll blir underskattad i denna. Han är superbra.

Den här filmen lyckas utmärkt med att göra precis det den vill göra, men den har en del som talar emot att just jag ska kunna uppskatta den fullt ut. Mest handlar det om att jag alltid har svårt för den här sortens stela teatraliska stil, men också om att handlingen inte direkt faller inom mitt intresseområde, och jag hängde därför inte med i alla termer. Svensk undertext hade kanske hjälpt. Men välskrivet är det, och jag var ändå hyfsad engagerad hela vägen. Det är dock den imponerande skådespelarensemblen som framför allt gör det här sevärt. Svag trea

Babbligt men rätt bra, särskilt Al Pacino.

Enda som jag är missnöjd med är musiken, annars starkt jobbat av Mamet, Foley, castingen.

På ett litet mäklarkontor i Chicago har lågkonjunkturen satt spår och många säljare lider av torka. Förändringar krävs och höga krav på att säljarna ska sälja fastigheter ställs, annars blir de sparkade. Detta upprör såklart de anställda som gör lite stressade beslut som kanske inte alltid är de bästa med tanke på konsekvenserna. Det som lockar mest med Glengarry Glen Ross är skådespelaruppsättningen. Kevin Spacey, Al Pacino, Ed Harris, Alan Arkin, Alec Baldwin, Jack Lemmon med flera i en och samma film.Som väntat var det även skådespelet som imponerade allra mest i denna filmen. Hela rolluppsättningen gör otroliga prestationer, speciellt Pacino, Jack Lemmon och Ed Harris. Filmen är byggd på en pjäs, och jag personligen är lite anti filmer som ursprungligen är en pjäs då det brukar kännas otroligt konstruerat när skådespelarna är på samma ställe under hela filmen. I Glengarry Glen Ross så spenderas 90% av filmen på detta lilla mäklarkontor, men just de där 10% utanför det, gör att hela filmen får en dynamik och aldrig blir långtråkig. Dialogen är mycket vass med snabba välskrivna repliker. Filmen den tappar för mig just pågrund av att det är en pjäs. samt att det känns några minuter för långt i slutändan. Scenerna tar god tid på sig och vissa varar i över tio minuter. Det går dock inte att förneka storheten Glengarry Glen Ross besitter när det kommer till skådespelet samt dialogen. Absolut en sevärd film. Nära att sätta sjuan men stannar på sex. Betyg: +6/10

Handlingen är egentligen inte märkvärdig. Det som gör filmen så bra är skådespelarinsatserna och den kvicka och råa dialogen. Det känns nästan som att alla i filmen hatar varandra och det är just ilskan och illviljan hos rollfigurerna som blir så träffsäkert. Rollistan är sjukt bra. Jack Lemmon, Al Pacino, Ed Harris, Kevin Spacey, Alec Baldwin m.fl. 4-

Har precis sett den här för kanske tionde gången.