God's Pocket

John Slattery från amerikanska TV-serievärden står för regin (tror det här är hans enda ”biofilm” som regissör). Det är ett drastiskt drama med en hel del komik, nästan lite Jarmusch stuk. Bra skådespeleri är det på flera håll men helheten är inte nån riktig höjdarupplevelse, soundtracket är dock bra. Jag stör mig på den grovkorniga och färglösa bilden. Kanske vill Slattery förstärka den dekadenta miljön som filmen utspelas i eller också är det så enkelt att DVDn vi kollade hade usel teknisk kvalitet.

Bra skådespelare som inte kommer till sin rätt i en så dålig film.

En lite lätt småbisarr skildring av en byhåla där alla känner alla. Övertygande skådisar över lag och jag har GANSKA trevligt under 84 minuter.

Att Philip Seymour Hoffman medverkar är alltid ett plus, han är och var en av de bästa att skildra lite kufiska figurer, man kan säga att han gjorde så gott han kunde och kanske gick man lite för långt med det här, det blev på gränsen till löjeväckande. Men absolut sevärt och tankar jag fick var att man ser det man vill se.

Lite av en bagatell, men som en stunds förströelse fungerar den ganska bra. Framför allt är det de utmärkta skådespelarna som lyfter det här, och i vanlig ordning är Philip Seymour Hoffman den mest sevärda. Filmen lyckas också bra med att ta oss med till en tid och en plats och skildra människorna som bor där och det liv de lever. Det puttrar på, och det hela är ganska behagligt. Jag är dock inte helt säker på om filmen verkligen handlade om någonting, vilket den ändå verkade ha en ambition att göra. Svag trea

Det borde ha kunnat gå att göra mer utav det här, det går att se mycket potential här. Men det känns ändå lite trist, lite slentrian. Några fenomenala scener, snygga tagningar och spännande vändningar räddar ett bra betyg.

Det kryllar av duktiga skådisar, men inte blir det mer intressant för det. Misären är så total att det blir helt absurt, men inte på något roligt sätt. Jag vet inte riktigt vad som skulle gjort filmen bättre dock. Ett nytt manus, kanske?

Tunga namn och fräcka Östkustförortsmiljöer. Jenkins trumfar de andra skådisarna med sin grovt alkoholiserade vardagskolumnist. Filmen är underhållande, men kommer nog att glömma den snart. Stabil 3:a Får det bli.

Skådespelarna höjer upp en annars ganska trögflytande misär, som dock har potential.

Utkants-New Jersey med social misär men samma mentalitet som Sopranos. Precis min typ av film och både PSH och Eddie Marsan regerar i sina respektive roller. Förstår dock inte riktigt varför styvsonen skyddas, när han beter sig som en minigangster och hotar folk med kniv. Det var inte svårt att se att nån förr eller senare skulle tröttna och ha ihjäl honom.