Gosford Park

Ett otroligt menageri av bra skådisar, javisst, men det låga tempot ger dem inte jättemycket att göra direkt. Storyn med plötsligt mord i herrgård har gjorts många, många gånger förut... främst i litteraturen, av Agatha Christie förstås, men till och med i boken "Statsrådets klipp" några år innan denna film -- en bok som med sin fumlige tjocke detektiv inte så lite liknar filmen. Poängen med filmen påstås vara skildringen av klass och även sexualmoral, men alla i filmen är lika snaskiga opportunister så det går inte att känna sympati för någon, och eventuell spänning har skrivits bort ur manus. Sedan tar filmen helt plötsligt slut. Jahapp. 137 svintrista bortkastade minuter, över 2 får den bara pga det njutbara skådespeleriet från några av de bästa skådisarna i världen.

Robert Altman och Bob Balaban lyckades att samla en imponerade lista av skådespelare från Storbritannien, vilket är en fanatisk bedrift i sig. Altman har även valt en spännande stil, där kameran är alltid i rörelse och scensättningen är fröjd för ögon. Tyvärr är filmens manus dess stora brist och jag beskyller Julian Fellowes för att driva sin överklasspropaganda. Han målar upp en värld där tjänstefolkets enda syfte är att tjäna och har ingen annan syfte med sin existens. Fellowes fortsatte samma narrativ i Downton Abbey och andra verk, vilket har tagit publiken med storm. Men personligen är jag inte lika imponerad.

Ett gediget hantverk med fina miljöer, bra skådespelarinsatser och välskrivna dialoger. Dock känns det mer som en miniserie i tempo och när väl själva mordet är utfört så blir det gradvis mer och mer ointressant. Poliskaraktären som sedan kommer in är förvisso lite smårolig, men känns en aning malplacerad, som att han kom från ett annat miniserieuniversum och gästspelade. Sammantaget känns det som att det hade kunnat göras mer av själva mordgåtedelen, men absolut en sevärd film oavsett, inte minst för rollprestationerna och den namnkunniga rollistan.

Vacker och välgjord, med bra musik och fina skådespelare, men extremt tråkig.

Välspelat och en fantastisk ensemble, men jag kan inte skaka av mig känslan av hopplöshet. Det kryper på över två timmar, men inte mycket händer.

Intressant att se en mer "oslipad" Julian Fellowes. Välskrivet, men lite för rörigt. Lite tröttsam att se på. Snyggt sätt att knyta ihop säcken på i slutet.

Väl gjort, väl skådespelat, väl underbyggt, relativt underhållande.

Har inte sett denna sedan 2001 och nu när jag ser om detta mästerverk, så inser jag hur otroligt tätt sammanvävd denna film är med Downton Abbey. Om jag förstår saken rätt var Downton meningen som en spinoff men ändrades till en fristående serie i sista stund. Det är roligt att se hur tydliga vissa roller är och vilka som ändrats drastiskt, Micahel Gambon exempelvis :) Set är en njutning att leta efter blickar, miner och små rörelser hos skådespelarna och hur dessa påverkar historien. Riktigt väl regisserat! Till skillnad från 100tonvalspäck här nedan skulle jag vilja påstå att det inte finns en enda person i detta gigantiska galleri som INTE fyller en funktion för det som händer i filmen, Detta är som ett väloljat maskineri, varje del är viktig för det stora sammanhanget.

En all igenom tråkig och poänglös historia. Förstår verkligen inte vad behållningen ska vara och vad filmen vill uppnå. Stephen Frys inkompetenta kommissarie är lite rolig men även han är utan funktion precis som alla andra.

Blev rätt besviken på denna. Förutsägbar och ett riktigt uselt mysterium måste jag säga. Nästan Morden i Midsomer-klass. Och det dröjer över en timme innan vi kommer igång. Dessutom så sjukt mycket folk, vilket inte behöver vara dåligt, men här orkade man inte investera mängder av energi för att hålla koll på allt. Särskilt när de flesta karaktärerna är galet överflödiga och inte används till någon vettigt. Men visst finns det flera bra skådisar (särskilt MacDonald, Mirren och Kristin Thomas Scott är höjdare i denna film) med, men det hjälper liksom inte att lyfta filmen särskilt högt. Klasskonflikten känns mest hafsig. 33/100