BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Gosford Park
Ett jaktparty har samlats på den brittiska landsbygden strax före kriget. Skvallret är lika utbrett i finsalongerna som en trappa ner. Ett mord får alla att misstänka alla.
| Originaltitel | Gosford Park |
| Regissör | Robert Altman |
| Manus | Julian Fellowes, Robert Altman, Bob Balaban |
| Genre | Drama, Komedi, Kriminalare, Mysterium, 2000-tal |
| Skådespelare | Maggie Smith, Michael Gambon, Kristin Scott Thomas, Camilla Rutherford, Charles Dance, Tom Hollander, Jeremy Northam, Bob Balaban, James Wilby, Laurence Fox, Ryan Phillippe, Helen Mirren, Derek Jacobi, Clive Owen, Alan Bates, Emily Watson, Kelly Macdonald |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 4730 |
| Filmnummer | 4755 |
Recensioner
Robert Altman mannen bakom bl.a. Short Cuts och Spelaren är en regissör man antingen älskar eller hatar, eller som jag ligger någanstans mittemellan. Hans förra film Dr. T Gick hem ho... Läs mer »
Kommentarer
Vacker och välgjord, med bra musik och fina skådespelare, men extremt tråkig.
Välspelat och en fantastisk ensemble, men jag kan inte skaka av mig känslan av hopplöshet. Det kryper på över två timmar, men inte mycket händer.
Intressant att se en mer "oslipad" Julian Fellowes. Välskrivet, men lite för rörigt. Lite tröttsam att se på. Snyggt sätt att knyta ihop säcken på i slutet.
Väl gjort, väl skådespelat, väl underbyggt, relativt underhållande.
Har inte sett denna sedan 2001 och nu när jag ser om detta mästerverk, så inser jag hur otroligt tätt sammanvävd denna film är med Downton Abbey. Om jag förstår saken rätt var Downton meningen som en spinoff men ändrades till en fristående serie i sista stund. Det är roligt att se hur tydliga vissa roller är och vilka som ändrats drastiskt, Micahel Gambon exempelvis :) Set är en njutning att leta efter blickar, miner och små rörelser hos skådespelarna och hur dessa påverkar historien. Riktigt väl regisserat! Till skillnad från 100tonvalspäck här nedan skulle jag vilja påstå att det inte finns en enda person i detta gigantiska galleri som INTE fyller en funktion för det som händer i filmen, Detta är som ett väloljat maskineri, varje del är viktig för det stora sammanhanget.
En all igenom tråkig och poänglös historia. Förstår verkligen inte vad behållningen ska vara och vad filmen vill uppnå. Stephen Frys inkompetenta kommissarie är lite rolig men även han är utan funktion precis som alla andra.
Blev rätt besviken på denna. Förutsägbar och ett riktigt uselt mysterium måste jag säga. Nästan Morden i Midsomer-klass. Och det dröjer över en timme innan vi kommer igång. Dessutom så sjukt mycket folk, vilket inte behöver vara dåligt, men här orkade man inte investera mängder av energi för att hålla koll på allt. Särskilt när de flesta karaktärerna är galet överflödiga och inte används till någon vettigt. Men visst finns det flera bra skådisar (särskilt MacDonald, Mirren och Kristin Thomas Scott är höjdare i denna film) med, men det hjälper liksom inte att lyfta filmen särskilt högt. Klasskonflikten känns mest hafsig. 33/100
Robert Altman har igen skapat en ensamblefilm med de bästa av de bästa engelska skådespelare och skådespelerskor och några amerikanska. Utspelar sig 1932. The tagline säger allt: Tea at four. Dinner at eight. Murder at Midnight. Vill man se hur kvalité ser ut på film så ska man se denna. Det är en ära att få se alla dessa duktiga skådisarna.
En fantastisk film. Jag såg fram emot en mordgåta på en herrgård men fick så mycket mer. Intriger och vackra miljöer, spännande dialoger, hemligheter och bra skådespel. Vissa tycker att den är långsam, jag tycker att den är intensiv. Allt annat än långtråkig. Det här är den andra filmen från Robert Altman jag ser, och även andra gången jag ger en femma till en sådan. Enda minuset skulle vara att det är en lite för stor cast för att man ska kunna hålla reda på dem, i alla fall när många utmärker sig så pass lite som de gör. Betyg 5 av 5 eller 9 av 10.
Det spektakulära och stämningsfulla mysterium jag hade väntat mig fick till min besvikelse stiga åt sidan till förmån för alla välskrivna, men anmärkningsvärt trista dialoger. Det finns en del intressanta rollfigurer, men trots det fina skådespeleriet (med Stephen Fry som höjdpunkt) är det ingen som lyfter.
