BETYG
2.6
av 5
2.6
av 5
Greve Dracula
När ett skepp går på grund utanför Whitby överlever endast greve Dracula, som kommit från Transsylvanien för att bosätta sig i Carfax Abbey. Han blir bekant med Dr Seward, som förestår ortens mentalsjukhus, och också med hans dotter Lucy, hennes väninna Mina, och Lucys fästman Jonathan Harker. Men strax efter dör Mina av blodförlust, och det kan inte vara en slump...

Originaltitel | Dracula |
Regissör | John Badham |
Manus | W D Richter |
Genre | Romantik, Skräck, 70-tal |
Skådespelare | Frank Langella, Laurence Olivier, Donald Pleasence, Kate Nelligan, Trevor Eve, Jan Francis, Tony Haygarth |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 252 |
Filmnummer | 20429 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Snygg film och bra musik men överlag är det inte en bra adaption, manuset är ingen höjdare och skådespelarna är väldigt ojämna.
Så där...
Erhm, specialeffekterna i denna film är precis lika flowerpower som 70-talet i övrigt, vilket inte klär varken Dracula eller hans offer.
En på mer än ett plan blek version av den klassiska Dracula. Viss skön scenografi och rökig atmosfär och Langella med sitt för stora hår gör vad han kan med sin karaktär, men när favoriten Christopher Lee står för jämförelsen faller han platt. Olivier spelar över med en konstig accent och Pleasence irrar mest omkring. Tror jag även fortsättningsvis håller mig till Hammers produktioner.
att använda ordet standarddracula, som tidigare gjorts här, kan inte vara korrekt. Den enda standarddracula som finns är den som Bram Stoker skrev om i sin roman och att gå utanför den karaktärsbeskrivningen så grovt som det gjorts i denna filmen (om än ännu grövre i filmatiseringen från 1992) känns för mig som en skändning av urberättelsen om Dracula och Mina och Jonathan Harker. Varför Mina och Lucy helt plötsligt bytt plats i denna filmatisering är också helt oförklarligt..
Att de flesta, om inte alla, filmatiseringar av Dracula tar så stor fasta på åtrån och det erotiska är för mig också oförklarligt när det finns så många andra starkare teman i boken.
hejsvejs.
[rek. 3] Överraskande bra filmatisering av den klassiska berättelsen. Då Herzogs NOSFERATU från samma år var en re-make av Murnaus klassiker från 1922 så tycks denna var en nyinspelning av Brownings från 1930.
Denna film har väldigt många goda element och jag tycker att resultatet är mycket lyckat. Även om Langellas porträttering av greven inte är alls lika ikonisk som Lugosis så gillar jag att han väljer en egen väg att göra Dracula mer aristokratisk. Musiken är underbar och scenografin oerhört snygg. Prisas bör även filmens regi och atmosfär. Olivier som Van Helsing är subtilt och lågmält vilket passar ypperligt.
Kul med alla referenser till tidigare filmatiseringar och det är tydligt att filmen haft gedigen inverkan på Coppolas senare version. Inte alls så romantisk som det påstås även om det finns erotiska allusioner på vampyrismen, finner Coppolas version mycket mer romantiserad och störande på den fronten. Snudd på fyra!! Bra!!! 3+/4-
Jag har nog sett nån version för mycket av den här historien nu, och det här blir lite för mycket standard-Dracula för att jag riktigt ska kunna bry mig. Det största misstaget man gör är dock att ta bort hela sekvensen i Transsylvanien, det är vanligen den bästa delen i dessa filmer. Filmen känns också aningen långdragen och slätstruken. Men Langella är en bra Dracula och hans version av karaktären är intressant, även Olivier sköter sig bra som Van Helsing, och scenen nere i gruvan är minnesvärd. Hyfsat stark tvåa
Bästa Dracula-rullen jag sett än så länge. Ruskigt snyggt och stämningsfullt stundtals. Enda akilleshälen är väl att den är typ en kvart för lång, men annars finns det inga direkta skavanker. Jag gillar Langellas översittaraktiga Dracula, det är snygga och överraskande våldsamma effekter, bra smink och läckert foto.
Även om den var lite seg i mitten är det här ändå en bra Dracula-skildring. Frank Langella är dock lite väl tråkig för rollen. Pluspoäng för otroligt läskig vampyrtjej i gruvorna. Inte direkt Hammerstämning men ändå mysig sådan.
Nåja, en liten besvikelse. Tycker Langella är sämre än Lugosi, Lee och Oldham.