BETYG
4.2
av 5
4.2
av 5
Gudfadern del II
Coppolas uppföljare berättar två historier parallellt, dels fortsättningen men också om Don Corleones tidiga öden i New York.
| Originaltitel | The Godfather: Part II |
| Alternativ titel | Gudfadern 2 |
| Regissör | Francis Ford Coppola |
| Manus | Francis Ford Coppola, Mario Puzo |
| Genre | Drama, Kriminalare, 70-tal |
| Skådespelare | Al Pacino, Robert Duvall, Robert De Niro, Diane Keaton, Talia Shire, Bruno Kirby, G D Spradlin, John Cazale, Leopoldo Trieste, Lee Strasberg, Richard Bright, Joe Spinell, Marianna Hill, Michael V Gazzo, Gastone Moschin, Frank Sivero, Harry Dean Stanton, Tom Rosqui, Francesca De Sapio, Morgana King, Dominic Chianese, Troy Donahue, John Aprea, Abe Vigoda, Gianni Russo |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 22622 |
| Filmnummer | 570 |
Recensioner
Varför är 99.9% av filmhistoriens alla uppföljare sämre än sina uppföljare, varför är 99.9% av filmhistoriens alla uppföljare ofta en blek kopia av sina föregångare?
Pengar mina vänner, n... Läs mer »
Gudfadern del II fortsätter berättelsen om familjen Corleone, den här gången med Michael Corleone som Don, ledaren. Men samtidigt som berättelsen om hans liv och hur han kämpar för att hålla i... Läs mer »
Kommentarer
Jag ger samma kommentar på denna: Det är konstigt, men jag har aldrig varit intresserad att se dessa filmer. Jag bestämde mig för att nu var det dags att se dem. Nja, visst filmen är välgjord och skådespelarna utmärkta, men det är nått som gjorde att filmen inte imponerar på mig. Kanske för att det fanns ett irriterade lugnt tempo genom hela filmen. Det kändes för mig som inte filmen kom igång riktigt...
Perfektion. Så subtilt.
Möjligen är det för hårt att "sänka" från första delens femma. Vidserligen tycker jag uppföljaren är svagare, främst för att manuset inte är riktigt lika tight, och även om De Niro högpresterar så är Brandos skor omöjliga att fylla. Men flera scener håller absolut samma mästerverksnivå som ettan, och precis som ettan så lyckas tvåan med en final som sopar banan med det mesta som nånsin fångats på film... men jag kommer inte ifrån att magin skingras både vid Havanna-vistelsen, under domstolsscenerna, och i casino-detourerna, och även om prequel-senerna är bra så gifter de sig aldrig riktigt med resterande del av filmen. Så för nu får det bli (en dunderstark) fyra... med reservationen att jag med tiden kanske kommer att få lov att trots allt höja den till toppbetyg.
Del 2 av Coppolas maffia-drama Gudfadern. Ett imponerande mästerverk som belönades med sex Oscars 1975, bl.a. för bästa film. Här är det Al Pacino som gör sin numera klassiska roll som maffia familjens överhuvud Don Michael Corleone. Tillvaron hårdnar nu för familjen. Maktkampen med andra maffia familjer intensifieras, morden avlöser varandra. Har tidigare sett filmen på "vanlig" DVD. Den tekniska kvalitén är avsevärt bättre nu med den restaurerade Blu-ray utgåvan. Men min förväntan var ett ännu större lyft.
Coppola lyckades med det ingen trodde var möjligt - att göra en uppföljare som är lika fängslande som originalfilmen. Den bästa film jag någonsin sett.
Sjukt bra. Sjukt nära femman. Lite för rörig för att vara perfekt.
Även om det finns undantag så är ju uppföljare per definition en sämre sorts filmer. Gudfadern del II utgör ett av undantagen. Faktum är att det är en av de bästa uppföljarna som någonsin gjorts. Denna film håller precis samma höga kvalitet som första filmen.
Fickan etta 2003-11-06. Såg om i år. Klart bättre än jag tyckte förr, men fortfarande sjukt överskattad.
Många säger att den här filmen är lika bra som den första delen, vissa säger rentav att den är bättre. Jag tycker tyvärr inte att den är lika bra som den första delen, och jag kan peka på varför den inte var för mig: Jag har vissa koncentrationssvårigheter och den här filmen är väldigt komplex. Det är många sicilianska maffiagubbkockar som ska ha ett finger med i den här soppan, det är massor av maffiagubbnamn, massor av svikna löften och massor av möten som sker runt stora bord för att förebygga att maffiagubbar sviker löften, osv. Jag förstod inte allt som hände, och 3½ timme av att inte förstå hälften är svårt. Jag stannade och läste på wikipedia ibland för att hänga med men det förtar förstås en del av stämningen och kan inte jämföras med att hänga med i alla filmens skeenden. Det här är alltså till skillnad från första filmen som också var ganska komplex men som ägnade sig åt mer presentationer och inte blandade in fullt så många maffiagubbar i betydande roller. Därtill är jag ganska kräsen när det kommer till vilka miljöer mina filmer utspelar sig i och jag är mer förtjust i New York-maffia än Havanna-maffia, hellre tegelbyggnader och ångande skorstenar än solhatt och kortärmade skjortor. Med allt detta sagt: Filmen har en fantastisk ensemble, är snygg och bra på de flesta sätt och för den som inte har fullt så svårt att koncentrera sig när det börjar bli rörigt förstår jag att denna kan mäta sig med den första delen.
För min del den svagaste av de tre. Välspelad, men de Niro's del hade jag kunnat slippa (eller än hellre fått en helt egen film).
