Gudfadern del III

De två första gudfadrarna är förstås enorma klassiker men just Del 3 har jag aldrig fått tummen ur för förrän nu. Vad jag mest känt till är Sofia Coppolas katastrofala skådespelarinsats. När jag nu lärde mig att Del 3 egentligen inte planerade göras förrän Coppola fick monetära bekymmer, och att han var emot idén att kalla den "Del 3" så är mitt samvete mindre dåligt. Som många andra påpekat känns Pacinos Michael betydligt annorlunda än han gör i de två första filmerna, och filmens story är inte alls lika tät och intressant som de två första. I och med att Del 2 egentligen knyter ihop säcken väldigt väl så känns denna film nästan lite onödig. Trots dessa brister så är det ändå en stabil film, med fin cinematografi, och fina skådespelarinsatser. Jag väntar på den totala katatrofen som ska vara Sofia Coppola men i ärlighetens namn upplever jag aldrig henne som dålig. Snarare passar hon ganska bra i rollen och är klart filmsöt. Nepotismen kring i hur hon fick rollen helt utan erfarenhet går dock inte att förneka.

Omtitt efter 17,5 år. Fungerar bra både som avslutning till en episk filmserie och som fristående film. Men landar ändå in som den sämre av de tre. Betyget blir en svag 4;a denna gång, 4-

Varje gång Sofia Coppola är i bild känns det som en helt annan, sämre film.

Det här är verkligen inte dåligt, det är bara totalt ointressant. Gangstergubbar som ångrar sig. Pangpang. Skjuta döda. Hämnas. Det är förvisso lite trevligt att se lite mer ömsinta familjerelationer än tidigare, och Wallach är ett nöje att skåda. Det finns säkert många sämre filmer som jag gett ett högre betyg, men nu var detta så trist att jag inte kan ge mer än knappt godkänt. 2+/5.

Minst lika storslagen som föregångarna.

Och den här var nog den sämsta i serien...

Varför gjorde de denna onödiga uppföljare till två tiduga mästerverken?

Del 3 av Coppolas maffia-drama Gudfadern. Det är hela 16 år mellan del 3 och del 2. Michael är fortfarande familjens överhuvud men nu gammal och grå och med egna barn.

Det tredje avsnittet i sagan. Endast en filmmakare av Coppolas kaliber kunde göra ännu en film på samma tema och lyckas så bra. Lite lång men mästerligt berättad; tyvärr med en brist som nästan blir ödesdiger: hur kunde Coppolas dotter Sofia få nyckelrollen som Michaels dotter?

Såg om hela trilogin och måste säga att den här var bra mycket bättre än jag mindes den. Karaktärerna och deras relationer är fortfarande lika intressanta, och den historien får ett nästan perfekt slut i hur vi verkligen ser den förbannelse familjeaffärerna är och hur den dödar och förpestar. Skådespelet fortfarande grymt bra(med några undantag). Det som brister är dels huvudintrigen med vatikanen som är ointressant och lite pajjig för en gudfadern-film och vissa inkonsekventa drag hos karaktärerna jämfört med första två filmerna. När Pacino är för mycket 90- tals Pacino och inte blir påmind om att hans karaktär skapades av 70-tals Pacino till exempel.