BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Gycklarnas afton
Cirkusdirektören Albert kommer med sin misslyckade cirkus till den skånska småstad där hans hustru, som han övergivit, bor. Han önskar innerst inne lämna cirkusen och dra sig tillbaka till sitt gamla hem. Han är tillsammans med cirkusryttarinnan Anne som förförs av den lokala teaterns förste älskare Frans.
| Originaltitel | Gycklarnas afton |
| Alternativ titel | Sawdust and Tinsel |
| Regissör | Ingmar Bergman |
| Manus | Ingmar Bergman |
| Genre | Drama, 50-tal |
| Skådespelare | Åke Grönberg, Harriet Andersson, Hasse Ekman, Anders Ek, Gudrun Brost, Annika Tretow, Erik Strandmark, Gunnar Björnstrand, Curt Löwgren, Kiki (I), Gunborg Larsson, John W Björling, Lissi Alandh |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1224 |
| Filmnummer | 7025 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Fantastiskt foto och Harriet Andersson är mycket bra med tydlig star quality, vilken skillnad mot Sommaren med Monika. Även Åke Grönberg är jättebra. Vad gäller filmen i övrigt är det den vanliga relationstematiken med förrädiska kvinnor och ensamma bittra män som till stora delar får skylla sig själva, om än med burlesk inramning. Man kan lyssna på Olle Adolphsons "Trubbel" för att få grundstoryn. Min fjärde Bergman och den klart bästa av dem men det räcker inte till mer än en trea ändå, det som är bra slarvas bort i det misantropiska, och relationsdramerna blir en tempo- och humörsänkande kontrast till det burleska, i stället för att integreras till en större helhet som hos Kusturica. Bergman drar ner magin i verklighetens smuts, medan Kusturica upphöjer skitigheten till magi. Vilket man föredrar är förstås en smaksak.
Ett drama om svartsjuka och mänsklig förnedring, som främst utspelar sig i cirkusmiljö. Men visst, Bergman brukar behöva ha ett teatersällskap i ett hörn också, så även här. Däremot är framförandet inte lika teatraliskt som vanligt, vilket vi uppskattar.
Anders Eks insats som clownen Frost har jag lite svårt för men skådespelarinsatserna är annars generellt hyfsade och ibland riktigt bra.
Jag tror att detta var Bergmans första samarbete med Sven Nykvist.
Bergman är för mig väldigt ojämn och här finns inte så mycket att hämta. Men helt okej. Slätstruken tvåa.
Jag är ett Bergman-fan och tycker om flesta av hans filmer, som denna...
Är inget gigantiskt Bergman-fan, men denna var fin. Kan säkert bli en femma vid omtitt.
Påminde på förhand en hel del om Bergmans "Ansiktet" som handlar om en magiker med sällskap. Här har vi istället en cirkusdirektör och hans medarbetare i en film som är betydligt bättre i mina ögon. Bra skådespelarinsatser och dialog i vanlig ordning när det gäller Bergman. Fint svartvitt foto av Sven Nykvist i hans första samarbete med Bergman. Harriet Andersson är enormt fotogenisk och bra i sin roll.
Bra, tidig Bergman. Lite smågalen och melankolisk. Slagsmålsscenen är plågsamt dråplig! Riktigt fin film.
Stark både i starten och slutet, men däremellan ganska ojämn. Som vanligt snyggt filmat och starka skådespelarinsatser. Svag 4:a.
Ännu en Bergman-film jag så gärna vill gilla för att kunna förstå varför alla älskar honom
så mycket, men som mest gör mig besviken. Det är ungefär som vanligt: Fint filmad och bra skådespelarinsatser (förutom av Anders Ek, vars karaktär är närmast plågsam med sin bisarra mimik och låtsasdanska brytning) och en ganska ointressant story. En stark tvåa får det bli.
Omtitt efter ca 11 år. En färgstark föreställning från en ovanlig horisont skrev jag förra gången och det är precis vad det är. En djupdykning in i den djupa dyn hos ett gudsförgätet patrask som skildras utan någon som helst skönmålning. Åke Grönberg i sin livs roll och Anders Ek kan man ha olika synpunkter på här, men jag tycker han är fullt ut underhållande i all sin galenskap.En av Bergmans absolut bästa ihop med Sommarlek. Betyget höjer jag från en stark 4:a till en svag 5;a denna gång, dvs 5-.
