Hail, Caesar!

Synd att de inte tog scenen med de fyra prästerna (ja ja, tre präster och en rabbin) hela vägen. Det som hade kunnat explodera, blev ganska tamt, och så kändes flera andra scener också.

Hade tydligen glömt att betygsätta. Var hygglig, men nog inget som ses om. Känns snarlik 'See How They Run' med sin 50-talssetting. Ser fram emot att bröderna tar en paus från det lättsamma och gör något mörkt med Oscarspotential igen. Håller tummarna.

riktigt skön film med bra skådisar! men att ha jonah hill som omslagspojke när han är med så lite är ganska fult :)

Påminner om Coen-brödernas Barton Fink som utspelar sig i samma miljö. Men den här är nog lite galnare.

Väldigt smal film som driver med 50-talets studiohollywood och påminner mycket om Once Upon A Time in Hollywood av Quentin Tarantino med de medvetet dåliga i filmen-filmerna och porträtteringen av Hollywood. Kul, stjärnspäckad skådespelarlista där Jonah Hill medverkar som "Professional Person" - roligt! Filmen är som sagt smal och inte heller någon av Coens bästa, men ändå ofta underhållande och intressant om filmskapandet i en historisk period.

Bröderna Coens hyllning till gamla Hollywood på deras sätt. Deras humor finns där men inte mycket till handling. För en cineast som jag är detta väldigt attraktivt.

Ointressant, långtråkigt, långt ifrån roligt med väldigt få ljuspunkter. Vad är grejen med VO? Helt onödigt och störande.

Ett mischmasch som inte leder någonstans, men den har ett visst underhållningsvärde. (6+/15)

Det känns som att det här egentligen borde ha varit ännu bättre än vad det var. Man har helt rätt regissörer, helt rätt skådespelare, och en tacksam huvudperson i Eddie Mannix. Tidsperioden och miljöerna är också väldigt skickligt iscensatta, och det är en fröjd att få hänga med i detta virrvarr av filminspelningar. Coen-brödernas kärlek till film från den här eran skiner dessutom igenom i scen efter scen. Det är kul att titta på, särskilt om man uppskattar gamla Hollywood, men som helhet faller det aldrig riktigt på plats, och det känns inte speciellt minnesvärt

Jag älskar bröderna Coen och håller dem, speciellt som manusförfattare, väldigt högt. Jag förstår också varför man som skådespelare mer än gärna är med i deras filmer. Här får man chans att leverera fantastiska repliker och samtidigt spela underbara karaktärer. Allt finns också denna gången men skillnaden är att bröderna Coen denna gång krupit lite väl mycket upp i sina egna rövar, att de skapat en film mer för sig själva än en publik. Här finns stunder av sevärdhet men helheten är en röra.