BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
Hammarkullen eller Vi ses i Kaliningrad
Det är en brokig skara människor vi får följa: den gamle kommunistiske varvsarbetaren Frank, som talar om den gamla tiden inför fyllona på parkbänken. Kristina tillbringar dagarna framför TV-shop och är ivrig att bjuda vaktmästaren Allan på kaffe. Tuula arbetar hos den polska hårfrisörskan Barbara där hon drömmer om sin drömprins Antonio. Den bosniske mannen Husref undrar hela tiden om hans hus i Bosnien står kvar, medan den serbiske grannen spelar serbisk musik på högsta volym. Ballongmannen blir utsatt för attentat utförda av Hammer Boys. (Hammarkullen är första delen i trilogin som infattar Hammarkullen, Den första zigenaren i rymden och Kniven i hjärtat.)

Originaltitel | Hammarkullen eller Vi ses i Kaliningrad |
Alternativ titel | Vi ses i Kaliningrad!, Hammarkullen |
Regissör | Agneta Fagerström-Olsson |
Manus | Peter Birro |
Genre | Drama, Mini-serie, 90-tal |
Skådespelare | Viveka Seldahl, Reine Brynolfsson, Shanti Roney, Vilko Radan, Admir Paradzik, Sanna Mari Patjas, Maria Lundqvist, Peter Andersson, Göran Forsmark, Lakke Magnusson, Anders Lönnbro, Jonas Karlsson, Cecilia Frode, Antti Reini |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 562 |
Filmnummer | 27054 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Den här mini serien var helt okej och det är måga bra skådisar i den...
Alltså, den var himla fin, men lite löst sammanknuten där mot slutet. Dock väldigt fin skildring av miljonprojekten i Göteborg. Solklar fyra
Ganska långt ifrån den fullträff somliga andra anser den vara... Man hade mycket väl kunnat slopa flertalet karaktärer, eller åtminstone minska deras skärmtid, och istället koncentrerat berättelsen till sin essens. Emellertid trevligt tittning och med flera väsentliga poänger.
Fantastiskt karaktärsgalleri, en serie fullproppad med intressanta levnadshistorier och intriger, men jag är lite besviken med hur säcken knyts ihop till slut. Kändes som luften gick ur där.
Härliga karaktärer!
Det är måhända ett mycket bra tidsdokument, om än föga smickrande. Men så värst bra som film var det väl inte?
Alltid svårt att knyta ihop trådarna på slutet men samtidigt är detta välskrivet i både karaktärer och dialog. Grymt som tidsdokument.
Att se eller läsa något av Peter Birro är som att läsa Det kommunistiska manifestet. Övertydlighet är estetikens fiende nummer ett.
Tappar väl lite känsla mot slutet men annars en underhållande och bra serie. Egen o härlig. Massa roliga karaktärer dessutom.