Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka
BETYG
3.6
av 5

Han som får örfilarna


Den stora vetenskapsmannen Paul Beumaunt förråds av sin fru och vän. Han går med i en cirkus och spelar där rollen som "Han", clownen som kan ta emot allas förolämpningar.


Originaltitel He Who Gets Slapped
Regissör Victor Sjöström
Manus Victor Sjöström, Carey Wilson
Genre Stumfilm, Thriller, Drama, 20-tal
Skådespelare Lon Chaney, Norma Shearer, John Gilbert, Tully Marshall, Marc McDermott, Ford Sterling, Harvey Clark
Betygsätt Logga in eller bli medlem för att rösta
Betygsantal 194
Filmnummer 8502

Recensioner

Skapad 2019-11-20 av Anonym
En klassiker. En stumfilm. En tragedi. Regisserad av denne fantastiske man - Victor Sjöström. Filmen handlar om en vetenskapsman vid namn Paul Beumaunt som försöker glömma sin tragedi bakom en ...   Läs mer »

Kommentarer


StureStenhög
2018-05-07
Måste säga att jag hade svårt att se något speciellt med det här. Det är lite intressant med temat kring humor i form av offentlig förnedring, men jag tycker nog inte att filmen lyckas säga så mycket om det. Att publiken skrattar så de kiknar åt huvudpersonens clownerier känns smått bisarrt att beskåda, men kanske inte orealistiskt. Jag kan väl inte påstå att jag brydde mig dumfan i titelrollen heller, och själva handlingen är ganska basic. Annars är det väl inget fel på hantverket, även om jag inte kan se att något direkt sticker ut. Hade stumfilmsformatet tilltalat mig mer så kanske iaf en trea hade kunnat vara aktuellt, men nu var det inte ens nära
foppa99
2017-01-06
Sznax sa va även jag anser
sunvalley
2014-11-30
Oj, vad bra! Lon Chaney är fullkomligt briljant i huvudrollen som vetenskapsmannen/den försmådde maken/clownen Paul Beaumont. Hans minspel är perfekt i varje detalj. Filmens tema om obesvarad kärlek får en extra dimension i och med att filmen under stora delar utspelar sig på en cirkus. Tragiken når falsett när Beaumont som clown förklarar sin kärlek för cirkusryttarinnan Consuelo och hon börjar skratta och avfärdar hans kärleksförklaring: "för en sekund trodde jag att du var allvarlig". Paul Beaumont är en av de stora romantiska förlorarna i filmens historia. Kanske den största, och det vill inte säga lite.
Tonti
2013-09-26
Högstämd melodram gjord med en touch av genialitet. Skitsnyggt ljussatt med ett mycket bra utnyttjande av den huvudsakliga spelplatsen cirkusen. Storslagen symbolik och stor dristighet i utförandet. Visst blir det fånigt ibland men oftare både gripande och uttrycksfullt. Chaney är osäker som forskaren i början men när clowneriet tar över finns det ingen tvekan om att han är helt perfekt i rollen. Scenen när han är ensam på cirkusscenen och ljuset släcks så att bara hans vitsminkade huvud lyser som en liten prick på duken är obetalbar. Sjöström kan vara patetisk i ordets rätta bemärkelse men står alltid kvar med fötterna på jorden och hjärtat på rätt ställe. Intressant med vissa tematiska likheter med Clownen Jac som Sjöströms vän Hjalmar Bergman skrev fem år senare.
Sznax
2013-09-26
Chaney briljerar som huvudkaraktären och får också hjälp av riktigt bra foto och regi, Sjöström visar vad han kan. Dock ryckte aldrig historien tag riktigt, slutet är bra men ibland vill filmen förklara sig lite väl mycket. Betyg 6.7
Astrojacob
2012-10-01
Mästarklass alla kategorier. Sjöström - Chaney en oslagbar kombination. Dramat, intrigen, lite olycklig kärlek och scenen med lejonet i MGM´s första film med introt. Ren filmhistoria. Fem.
Gustavo99
2012-09-17
Tycker filmen var väldigt spännande, med geniala cirkusscener, ibland rent kafkaesque. Bra kombo med Sjöström, Chaney samt masochism.
martineden
2012-04-20
[rek. 4] Det är lite kul att vår svenske regissör Victor Sjöström arbetat med Lon Chaney, som jag håller som en av tidernas absolut bästa skådespelare. Chaney är lysande i rollen som Paul Beaumont/HE. Filmen är även full av fina specialeffekter. Manuset är bitvis bristfälligt men har även förtjänster. Det hela är dock så skickligt utfört att det inte stör filmupplevelsen. Mycket bra!! 4.
skit_samma
2011-06-03
Brukar gilla stumfilm i övrigt, men känns som att Sjöström inte är någonting för mig. Terge Viggen var tråkig och intetsägande och Berg-Ejvind och hans hustru var inte mycket bättre. Behållningen med filmerna var väl Sjöströms skådespel och skildringarna av nordisk natur och nordiskt folkliv, någonting man varken hittar det ena eller andra av i He who gets slapped. Den känns amerikaniserad, med massa intriger oh kärleksförklaringar staplade ovanpå varandra och inte ens det annars vinnande konceptet med deprimerade ryska klowner lyckas hålla filmen uppe. Så småningom lär jag se även Klostret i Sendomir och The Wind, mest eftersom jag undrar vad det är folk ser i Sjöströms filmer och om han inte gjorde fler filmer i klass med Körkarlen.
KimEkberg
2010-06-12
Sista skrattet! Nej skämt och cider, den där Seastrom verkar vara en ressigör att hålla ögonen på alltså. Manuset kanske inte känns helt vattentätt, men även i Todd Browning-land är Sjöström virtous. Dock når det aldrig riktigt samma nivå som hans mest geniska filmer. Men igen, få saker gör ju dä.
Visa äldre kommentarer »