Hanteringen av odöda

Inte värd att hyllas. De levande förefaller lika döda som de filmen kretsar kring. Tungt, mörkt och melankoliskt utan att bli det minsta intressant.

4+. Klart intressant med en skräckfilm som nästan bara utstrålar stark sorg. Egentligen mer stämning än handling, tror rätt mycket från boken är bort-rationaliserat, garanterat de mer vilda fantastiska elementen.

Misslyckad filmatisering av Ajvide Lindqvists fina bok. Vill vara så värdig och inkännande men lyckas bara förmedla tomhet. Det är helt okej om skådespelarna säger några ord då och då.

Alltså, jag förstår varför man vill göra en zombie-film som undviker alla klyschor med genren men den här var ju ett sömnpiller av klass. Det är som en enda jättelång första akt som aldrig leder fram till handling. Stämningsfullt, men jag förväntade mig mer än bara fint foto och trevlig musik. Svag tvåa.

Hade det inte varit en adaption av en av mina favoritböcker så hade jag nog tyckt rätt mycket om det här. Det är välspelat, avskalat, snyggt och väldigt sorgligt. Men som filmatisering av en suggestiv bok som Hanteringen av odöda känns det mest som ett ganska tomt skal, som att man egentligen inte alls tagit till sig av materialet. Svag trea.

Ett intressant sätt att ta sig an zombiegenren på. Det är också stämningsfullt och väldigt snyggt filmat, men så mycket mer än så blir det tyvärr aldrig. Det finns en del bra sekvenser här och var, men på det stora hela känns det inte som att man gör just någonting av det här upplägget. Det blir väldigt tomt. Jag fattar annars att man vill göra en poetisk film och att det därför inte är meningen att karaktärerna ska bete sig realistiskt, men jag kommer ändå inte ifrån att det blir frustrerande att de inte gör det. Jag tycker nog dessutom att slutet förtar lite av poängen med filmen

Ett praktexempel på när manusförfattare/regissör (i det här fallet Hvistendahl) inte tycks ha förstått vad som gjorde den litterära förlagan så bra. Borta är den svarta humorn, kritiken mot byråkratisamhället och hanteringen av "oönskade" (jag läste t ex in en förtäckt kritik av svensk flyktingpolitik i delar av romanen). Här ligger allt fokus på sorgearbete - en inte oviktig del av berättelsen men jävligt ointressant i destillerad form. (4/10)

Jag känner mig fortfarande kluven till den här filmen, nästan en vecka efter jag såg den. Jag upplever i det här fallet som något mindre bra. Fotot är fantastiskt men storyn känns inte angelägen om att få bli berättad. Det ska sägas att jag inte läst boken som säkert ger en helt annan känsla, så som det brukar vara. Men om verket ska stå för sig självt, är det synd att filmen har en så vacker fasad med så fattigt innehåll. Sorg i samband med att döden inträffar är ett tema som de flesta vuxna människor har någon erfarenhet av. Jag tror att filmen underskattar detta faktum.

Jag har aldrig läst John Ajvide Lindqvist men detta är den tredje filmatiseringen jag ser och jag kan nog säga att jag verkligen inte tycker om hans verk. Låt den rätte komma in var otroligt snygg men jag hade svårt för storyn, Gräns tyckte jag inte om alls och så har vi nu den här som jag tyckte var bland det tråkigaste jag sett. När jag ändå är inne på Lindqvists resumé; skriver karln bara en typ av historia om och om igen? Låt den rätte komma in var en vampyrhistoria, fast som ett drama i en realistisk miljö, Gräns var trolldrama i en realistisk miljö och här har vi zombiedrama i en realistisk miljö. Och 2023 är detta med att ta ett koncept från genrefilm och göra realistiskt drama av det knappast särskilt originell längre heller. Än värre är att filmen är så monumentalt tråkig. Hela den långa, tröga inledningen gör inget för att engagera, det är mest bara segdragna bilder av en gubbe som äter skinka eller går över en innergård och liknande. När märkliga saker börjar hända har filmen redan tappat mig. Det kändes som att jag tittade på en sådan där kortfilm av några som fått stipendie från något Moving Sweden-skräckfilms-paket, fast utdragen till oändlighet. Jag fick påminna mig själv om att det faktiskt var tre riktigt välbekanta skådespelare i huvudrollerna, för det kändes som ett sådant jäkla bakgårdsprojekt. Outhärdlig. Det var länge sedan jag satte en etta, men nu är det dags igen.

En besvikelse. Romanens berättelse är en romantisk-gotisk historia om än i nutidsdräkt. Filmens väldigt strama och kyliga estetik är skickligt genomdriven men funkar inte för en historia om starka känslor av förlust och sorg. När även de levande agerar som om de är nästintill döda blir det ingen dynamik och historien förlorar mycket av sina poänger.