Happiness

Skrattade så jag väckte grannarna. En härlig samling deprimerade människor. Sen är det en historia i filmen som är HELT FUCKED UP.

Det blir ikke bedre enn så her.

Visst. Jättekul. Sure.

Egentligen en fantastisk film på många sätt. Men jag mår så dåligt efter att jag sett den att jag nästan vill kräkas. Antar att det är meningen.

Även den minst ångestfyllda Solondz-filmen bjuder på ångest så det räcker och blir över. Blivande filmmakare: det är så här man gör en svart komedi.

Oj, denna film var verkligen inte lätt att få tag på. Märkligt, kan jag tycka. Mina förväntningar var högt uppskruvade och det var nästan så de infriades. Befriande att se en sån här film från USA. Förstår att moralpredikanterna går i spinn. Tycker det är intressant att de visar det mörker som är så närvarande i vår tillvaro. Riktigt bra skådespel på de flesta håll. Känns så tragiskt att PSH inte längre är med oss. Det gör att vi troligen går miste om flera fina filmupplevelser. 7/10

Filmen tar upp människans värsta sidor men gör det på ett sådant sätt att man ändå bara måste skratta. Skådespelarna är helt underbara, Philip Seymour Hoffman är helt galet kul i sin inte allt för smickrande roll. Visar människans mörka sidor, självupptagenhet, snedvriden sexualitet etc. En film som rekommenderas att ses minst en gång i livet. 3+

En fullständigt briljant komedi med skådespelarprestationer utöver det vanliga. PSH är lysande. Svartkomedi i dess bästa form (8/10)

en film som tar begreppet 'skräckblandad förtjusning' till en helt ny nivå. strålande intriger och karaktärer, men filmen ger samtidigt en eftersmak som minst sagt är ganska obekväm.

Svår film. Snyggt filmat och med en del riktigt bra skådespelarinsatser. Däremot så får den mig mest att må dåligt och jag har svårt att titta ibland. De ångestfyllda historierna blandat med den svarta humorn blir mest makaber. Den får en tvåa för utförandet, som räddar den från totalt ångestbetyg.