BETYG
4.1
av 5
4.1
av 5
Harakiri
Freden i Japan under sextonhundratalet ställer samurajklanen utan arbete och gör dem fattiga. Koden för en samuraj i den situationen är att begå harakiri - rituellt självmord. Samurajen Tsugumo berättar om sin svärsons öde.
| Originaltitel | Seppuku |
| Regissör | Masaki Kobayashi |
| Manus | Shinobu Hashimoto |
| Genre | Drama, Action, Mysterium, 60-tal |
| Skådespelare | Tetsurô Tanba, Yoshio Inaba, Tatsuya Nakadai, Rentarô Mikuni, Shima Iwashita, Kei Satô, Masao Mishima, Ichirô Nakaya, Akira Ishihama, Yoshiro Aoki |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 993 |
| Filmnummer | 7756 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Oerhört tense. Håller en verkligen fångad. Mot slutet gillade jag verkligen duellen och miljön därikring, men var inte imponerad alls av gruppfighten.
Unikt berättad och spännande hämndfilm där två separata historier är länkade och där slutscenen för tankarna till en mer realistisk version av house of blue leaves massakern i Kill Bill vol 1.
Alla har vi våra traditioner. Sverige har dans kring midsommarstången, Japan har harakiri. Deras hederskodex är svår att relatera till, men den ger upphov till bra drama, och här får vi en väldigt intressant dekonstruktion av den. Samuraj-filmer är vanligtvis inte riktigt min genre, men här får vi en ovanligt snackig variant, och det passar mig bättre. Historien är bra, men det som verkligen utmärker det här är sättet den berättas på. Historien börjar på ett sätt, men viker sedan av och tar en oförutsedd väg som blir tydligare och tydligare efterhand när vi får nya perspektiv och mer information. Sedan blir det tyvärr lite samurajaction också, och i den sekvensen blir jag lite uttråkad, men den varar inte tillräckligt länge för att dra ner det här alltför mycket
Vilken film! Foto och scenografi är rent ögongodis och berättelsen är fängslande och snyggt uppbyggd.
Fängslande med stark närvaro. filmen växer hela tiden, en sann klassiker med hela 8,9 på IMNDB.
Mycket bra stämning i detta drama. Ja, det är ett drama, ingen samuraj-actionrulle. Tyvärr är livsödena lite för sorgliga/hemska för mig då jag börjar bli lite blödig på äldre dar, men det visar ju också på att filmen engagerar mig.
Ska inte sticka under stol med att jag tyckte den var rejält seg mestadels av tiden men det går inte att komma ifrån att det är en av de vackraste filmer jag sett. Allt är visuellt enastående och mot slutet växer filmen rejält så det blir en fyra tillsist.
Berättandet suger in mig direkt och jag har verkligen ingen aning om var filmen är på väg innan det visar sig. Nyfikenheten växer genast och spänningen är minst sagt... spänd. Tycker den väldigt snygg bryter ner och har sönder hyllandet av ära, inte bara i samurajperspektiv utan rent världsligt i övrigt. Snygg, stark, spännande och speciell. Ganska stark fyra.
Baksidan på min Blu Ray säger att filmen har en "pressure cooker atmosphere" & det är sannerligen inget skämt. Vi lämnar aldrig den lilla innergård där Hanshiro först dyker upp i början, utan istället får vi följa historien genom flashbacks medans han lugnt och metodiskt sliter sönder skurkarnas lögner. På många sätt påminner det om Film Noir eller ett skickligt utfört domstolsdrama. Här är det hela den Japanska folksjälen som står inför rätta.
Omtitt, en höjning fr 4 till femma och jag konstaterar: Kurosawa kan slänga sig i väggen och få ett samurajsvärd uppkört i...hmm ja.. Varför är inte den här filmen lika självklar som vilken hypad Kurosawa-film som helst? Såg den på tv för många herrans år sen och hade nog inte riktigt koll då men det kan ha varit en av de snyggaste filmerna jag har sett. Andlöst spännande och mästerligt uppbyggt...allt är så fantastiskt bra. En konstuppvisning i stil.
