Helgon i neon

Jag är mycket tudelad. Jag uppskattar det poetiska berättandet, miljöerna och udda inslag. Däremot känns filmen väldigt experimenterande. Spretig, så man lär aldrig känna personerna. Emellanåt ett kraftigt linsfilter tillsammans med handkamera, som om det vore ett fyllo i svetsglasögon. Stark tvåa.

Mycket stiligt och elegant ihopsatt! Storyn känns tycks improviserar, vilket fungerar på gott och ont. Stilen och känslan sätts i förgrunden, men samtidigt kan jag känna att man hade kunnat använda 20 minuter av filmens material till en kortfilm och hunnit säga ungefär lika mycket. Det gör att det blir en smula långrandigt. Men ändå klart sevärt.

Wow, en riktigt bra film av Wong Kar-wai igen. Sista film för mig 2015 och redigt nöjd. Wong lyckas göra härliga och skruvade karaktärer och en riktigt tuff film och skön miljö. Är ofta på en femma men når inte riktigt dit mot slutet. (11+/15)

Tycker inte denna hade någon direkt handling utan var mer baserad på folks tankar men miljöerna var väldigt snyggt filmat, hade som sagt kommit längre med handling den enda karaktär som var rolig var den argsinta kvinnan.

Nej, alldels för stökigt. Visst finns det ljusglimtar, men det rent visuella räcker inte för att hålla mitt intresse uppe.

Såg Happy Together för ett par år sedan och blev helt övervädligad av den filmen, bland det bästa jag sett. Och här känner jag igen en hel del i det visuella. Ett par scener är jävligt coola och vackra. Men jag får inte ihop storyn och känner mig mest vilse i vad som händer, vilket gör att filmen faller ihop för mig. Mot slutet känner jag mig mest bara irriterad. Vilket är synd, för i vissa scener känns det som om jag borde gilla detta mer. Jag borde ge det en chans till. Men tyvärr, i jämförelse med Happy Together kändes Fallen Angels som närmast ingenting.

Wong är en av filmkonstens främsta poeter och det här är en av nittiotalets mest inflytelserika filmer. Minst lika bra som Chungking Express.

Gillar verkligen de klastrofobiska kamera arbetet som skapar en intim känsla med karaktärerna å miljön. En cool film om, ensamhet? monotoniskt drogdriv? sökandet efter patner/kollega? nytt liv? ja, lite varsom. En 4:a når de till för slutets skull.

Inledningen utlovar femman, fortsättningsvis håller den inte för det. Men det är allt bra nära. Jag fascineras djupt av dessa miljöer och sättet de framställs på. Oerhört vackert!

Cool film förstås men som andra säger är den ganska tom emellanåt. En härlig bioupplevelse hur som helst.