BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Helt plötsligt
Marcia har flyttat från landet till Buenos Aires där hon jobbar i en affär och lever ett ensamt och tråkigt liv. En dag blir hon påhoppad på gatan av två lesbiska punkare som kallar sig Mao och Lenin. Den ena deklarerar målande sin kärlek till henne och föreslår att de genast ska ligga med varandra. Marcia blir både skrämd och förbryllad av situationen, men kan inte låta bli att dras med i vad som utvecklas till en överraskande berättelse om kärlek och vänskap.
| Originaltitel | Tan de repente |
| Regissör | Diego Lerman |
| Manus | Diego Lerman, César Aira, María Meira |
| Genre | Drama, Komedi, 2000-tal |
| Skådespelare | Tatiana Saphir, Carla Crespo, Veronica Hassan, Beatriz Thibaudin, Maria Merlino |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 180 |
| Filmnummer | 14254 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Välberättad i både ord och bild. Påminner lite om Jim Jarmuschs "Stranger than paradise".
Lite lurig film, men med ett intressant persongalleri och bra dynamik. Ingen Hollywoodsk övertydlighet direkt.
En annorlunda roadmovie i snyggt svartvitt.
Helt ok film, i början är den rätt intetsägande men den blir bättre någonstans mitt i. Jag hade dock velat ha ett lite klarare slut om hur resan i själva verket påverkade Marcia.
Den har definitivt sina stunder. Men jag har svårt när jag inte förstår varför folk dras till varandra. Det behöver inte skivas på näsan men en känsla av spelet mellan de olika personerna vill jag ändå känna. Här lyckas de med detta först i den sista timmen. Men då blir det också riktigt bra.
Väldigt bra film. Jag gillar att man i början tror att Mao är den som är mest sympatisk och att det i slutet visar sig att Lenin är den sympatiska utav dem. Väldigt intrssant skildring av deras reallationer. Men den bästa i hela filmen vad Blanca. Sten tuff 70 åring måste jag säga.
seg och ångestframkallande. Fast rätt snyggt filmad faktiskt.. nånstans mellan en tre och en tvåa.
Tja, den var ju naiv...
Hade det varit en ungdomsfilm hade det kanske fungerat. Det är den inte.
Nej!
Att göra opretentiös s.k "realism" med underliggande systemkritik/och existensiella frågeställningar kräver mycket mer en än ett kontrastrikt foto och en samling korta och udda möten, samtal, relationer, och situationer som inte leder någonvart.
