BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Helvetica
Helvetica är en dokumentär om ett typsnitt som finns överallt omkring oss, som firar 50-årsjubileum 2007. Filmen utforskar typsnittets utbredning i stadskulturen, och innehåller intervjuer med designer om den kreativa process som födde fram Helvetica.

Originaltitel | Helvetica |
Regissör | Gary Hustwit |
Genre | 2000-tal, Dokumentär |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 399 |
Filmnummer | 51241 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Tvingad att se denna igen. Säker som förra gången: "Stabilt om stabilt typsnitt."
Stabilt om stabilt typsnitt.
enda behållningen är att man kan byta ut alla förekomster av ordet "fonts" mot "fonz": "yeah, i work with fonz". men det ger jag inte gary dimwit äran för, ty han verkar upptagen med att fejka intresse för fisförnämt nörderi strösslat med avskyvärd elektro.
Man kan uppenbarligen göra film om vad som helst. Intressant. Har lärt mig en del om typsnitt som jag inte visste innan. Kan vara nyttigt. Kan vara meningslöst. Framtiden får utvisa.
Här krävs det koncentration och intresse för att det ska kännas bra tror jag. Jag hade nog inget av det vid tillfället. Får se om.
Jag som är en ytpsnitts/font-nerd hade stora förhoppningar. De grusades ganska snabbt. Inget kul grepp alls, för torrt och trist.
"Hö hö, en hel dokumentär om ett typsnitt! Fan va udda! Dom har säkert gjort massa kul grejer här för att hålla det intressant. Den är bombis förvånansvärt bra." Nej, det är den inte.
T-O-R-T-Y-R!!
för lite fokus på konstruktion, särdrag och tillkomst.. för mkt fokus på personers individuella intryck, hyllningar och sågningar av typsnittet.. blir intressantare när dokumentären lämnar den specifika fonten och angriper ämnet mer övergripande; hur den har påverkat efterföljande typsnitt, "revolten" på 90-talet, etc.. post helvetican, if you will.
Helvetica, Art & copy och Objectified var finfina filmer allihop, men en grej som verkligen gick mig på nerverna efter att ha sett dem i raken var alla bildmontage med sådär urbant, kontemplativt, postrock-ljudspår som brukar spelas vid typ time lapse-kollage av en riktigt stor amerikansk stad med mycket dramatiska molnrörelser och motljus eller typ långa ljuskäglor från taxibilar på times square. störigt överanvänt!