BETYG
2.8
av 5
2.8
av 5
Herr Arnes penningar
Tre skotska adelsmän som flytt från Gripsholms fångtorn bryter sig in hos herr Arne i Solberga prästgård. De dödar alla i huset men herr Arnes fosterdotter Elsalill lyckas komma undan förövarna.
| Originaltitel | Herr Arnes penningar |
| Alternativ titel | Sir Arne's Treasure |
| Regissör | Gustaf Molander |
| Manus | Gustaf Molander, Jan Fridegård |
| Genre | Drama, 50-tal |
| Skådespelare | Ulf Palme, Anders Henrikson, Ulla Jacobsson, Carl-Hugo Calander, Hugo Björne, Tekla Sjöblom, Bibi Andersson, Aurore Palmgren, Ingemar Pallin, Gunnar Sjöberg, Claes Thelander, Hans Strååt, Axel Högel, Åke Grönberg |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 173 |
| Filmnummer | 7078 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Riktigt stark filmatisering, och jag tror bestämt att Lars-Erik Larsson börjat segla upp som en favoritfilmmusikkompositör. Snubblande nära en femma, men vet inte riktigt om alla skådespelarinsatserna når riktigt hela vägen dit.
Spännande film, men mest för att det är en bra historia. Älskar Selma!
Inte lika vass som Stillers film. Bra skådespelare, riktigt fin scenografi och vackra kostymer. Känslan av 1500-tal är rätt så stark. Dock är väl specialeffekterna inte någon höjdare och filmen tuggar på utan att nå några höjder egentligen någonstans. Betyg 5.8
Tämligen vek och överflödig. Se Stillers version i stället.
Strålande färger, ljus och snörika miljöer i denna annars något platta tolkning av Selma Lagerlöf, eller kanske snarare Stillers version som denna i mångt och mycket följer ganska tätt. Det blir inte alls lika vackert som i stumfilmsmästerverket men å andra sidan räcker det visuella för att det ska bli tillräckligt fint att titta på.
Inte alls bra,för mycket storvulen teater över det hela.
imponerande stämmning som skapas, trots den tid den spelades in på. Skådespelar insatserna kunde man dock ha kunnat förbättra.
imponerande stämningsfull mysspökfilm från den härliga perioden då denna genre var som bäst!
Såg den här filmen i skolan, men blev lite imponerad av stämningen av svenskt 1500-tal finns få filmer där man möter almogen i svnska samhället under denna tid.
Man märker att Molander ville spinna vidare på samma koncept som Stillers film är gjord. Samma scenografi och samma kostymering. Elsalill verkar tex ha exakt samma klänning och huvudbonad. Det som saknas i filmen är en trovärdig beskrivning av hur Elsalill blir förälskad i mördaren. Helt plötsligt är hon det bara. Filmen är i kortaste laget och Molander kunde gott ha lagt lite tid på att göra förälskelsen trovärdig.
