BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
High Fidelity
Rob Gordon äger en skivaffär på fallrepet i Chicago där han säljer musik på det gammalmodiga sättet - på vinyl. Han är en självlärd musikentusiast som tillbringar sina dagar i skivbutiken Championship Vinyl med sina två anställda, Dick och Barry. Även om de är levande uppslagsverk när det gäller popmusik, har koll på allt som gäller musikvärlden och skriver fem-i-topplistor över sina favoritlåtar baserade på olika kriterier, är de värdelösa på att hjälpa Rob när hans flickvän Laura lämnar honom. Medan Rob försöker komma till klarhet över sina misslyckade försök att få kärlek och lycka, upptäcker han att han mot sin vilja dras in i vuxenvärlden?
| Originaltitel | High Fidelity |
| Regissör | Stephen Frears |
| Manus | Steve Pink, John Cusack, DV DeVincentis, Scott Rosenberg |
| Genre | Drama, Komedi, Romantik, 2000-tal |
| Skådespelare | John Cusack, Iben Hjejle, Joan Cusack, Tim Robbins, Catherine Zeta-Jones, Lisa Bonet, Jack Black, Todd Louiso, Lili Taylor, Natasha Gregson Wagner, Joelle Carter, Drake Bell, Sara Gilbert, Chris Rehmann, Ben Carr, Shannon Stillo, Margaret Travolta |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 16138 |
| Filmnummer | 505 |
Recensioner
Vi möter tillsammans i denna romantiska klockrena musiksatir tre ofrivilligt sammansvärjda kompisar som tillbringar dagarna tillsammans i Rob Gordons skivaffär.
Med dagarna reder Rob ut sina fem i... Läs mer »
Kommentarer
Verkligen en film man skall se när man är runt19/20bast. Detta funkade inte nu när man är mycket... äldre/visare. Cusacks karaktär var rejält tragisk-patetisk överlag" Tur som fan regissören slängde in det speedade%) lycko-pillret Jack-Black. Annars en rulle där man märker att tidens tand varit framme Big-Time..//2+
Fanns inte mycket jag gillade med denna, tveksamt om det ens når upp till en svag tvåa.
Filmen ligger och skumpar mellan en stark trea och en svagare fyra. Jag håller mig till trean för det finns lite som stör som t.ex. de överdrivna karaktärerna och prat med kameran, det blir lite väl uppskruvat emellanåt. Men det förtar inte den trivsamma känsla som tar över mer och mer ju längre filmen pågår. Det handlar om människor med fel och brister, ungefär som de flesta är, det är kvicka och roliga dialoger och den skönaste känslan får man i skivbutiken. Så nog lämnar den en med en skön känsla efteråt.
Både boken och filmen är gamla favoriter, och jag hade lite svårt att koppla bort mina tidigare positiva känslor kring dem när jag nu såg om dem. Men det finns det kanske ingen anledning att göra heller, såvida man inte är en professionell filmkritiker. Men det är hursomhelst en väldigt träffsäker och ärlig karaktärsskildring i grunden. Det är verkligen en riktig människa med sina fel och brister som vi får följa, och jag känner igen delar både i mig själv och i andra människor. Det finns dessutom någonting väldigt behagligt med den nördiga miljön i skivaffären, och vi bjuds på ett rikt persongalleri och sevärda skådespelare. Det blir många roliga konversationer och skarpsynta observationer längs vägen. Jag kan dock tycka att man faller in i lite för många filmfällor med en del fåniga inslag och lite för mycket regn, och jag hade kanske önskat att man hade haft tillräckligt med förtroende för grundmaterialet för att skippa sådant. Så jag var lite tveksam över om jag kunde behålla fyran, men det är alldeles för trivsamt det här. Den överlever
En del tänkvärt riktiga känslor men mrst irriterande och osympatiska karaktärer och långt ifrån nördig nog
Hade förväntat mycket mer av det här. I mina ögon är detta ett misslyckande i konsten att överföra en intressant roman till film. Upplägget är tradigt. Kanske filmens ljudspår kan användas till en bokCD. Bilderna är inte till någon större glädje. Jag överdriver nog, men filmen är ingen riktig höjdare.
Det är inte ofta jag tycker att en film är bättre än boken men så är det faktiskt med High Fidelity. Musikintresserad och vinylsamlare som jag är kan jag inte låta bli att identifiera mig lite med Rob. Jag var 12 när jag såg den första gången och jag tycker faktiskt den är minst lika bra idag som den var då. Bra skådespelare och grymt bra musik!
Njäe... Filmen funkar sådär men huvudpersonen känns som ett sånt svin i sina handlingar (tänker bara på sig själv) att jag får lite dålig eftersmak. Rätt kul att titta på men desto mindre kul att fundera över. Sen känns indiestuket och Jack Blacks trötta humor (som kanske var ny och fräsch 2000 men inte utvecklats ett dyft sen dess och nu är uttjatad och tråkig) rätt så förlegat.
När jag såg den här i början av 2000-talet (i mina sena tonår) tyckte jag att det var en av de bästa filmerna jag hade sett och jag tyckte så bra länge. Men så såg jag om den nyligen med min fru och filmen höll inte lika hög klass som jag mindes det. Tyvärr så är filmen ganska sunkig på sina ställen så jag har sänkt betyget från en 5a till en svag 4a.
