BETYG
2.7
av 5
2.7
av 5
His House
Ett ungt flyktingpar försöker börja om på nytt i England, men de hemsöks av en mörk kraft som är sprungen ur de fasor de flytt från i Sydsudan.

Originaltitel | His House |
Regissör | Remi Weekes |
Manus | Remi Weekes |
Genre | Drama, Thriller, Skräck, 2020-talet |
Skådespelare | Sope Dirisu, Wunmi Mosaku, Malaika Wakoli-Abigaba, Matt Smith (I), Javier Botet, Lola May, Emily Taaffe, Kevin Layne, Dominic Coleman, Gamba Cole, Bradley Banton, Rasaq Kukoyi, Vivienne Soan |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 135 |
Filmnummer | 138716 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En ovanligt effektiv skräckis med många bottnar och släng av samhällsdrama. Krypande spänning mest hela tiden och bra twist.
Håren stod på både armar och lår, det är fan inte alla skräckmakare som lyckas med. Inte helt nöjd med talande monster (tyst bara, det är läbbigare) eller hur det hamras in att väst behandlar flyktingar illa (hånleenden, möbler utanför huset, halväten pizza med småkryp som väntar på dem, osv). Vi fattar, vi är onda och det är synd om dem, det behöver inte göras övertydligt. Med det sagt så är det såklart engagerande med folk i denna jobbiga situatuion och tack vare rysningarna räddas betygstrean. Om Weekes kan skruva ner inhamrandet av budskap, samt den i skräckfilm alltför ofta förekommande tragedin från det förflutna, ofta med barnkoppling, så kan det bli riktigt bra nästa gång. Låt skräck bara vara skräck, så får drama vara drama. Tack på förhand.
Hoppar mellan drömmar och verklighet, och lite i kronologisk ordning. Rätt trött på denna typen av filmen man ej kan relatera till. Nä en klar etta.
Mycket bra, nyanserad take om en sårad familjs flyktingsituation som med skräckgenrens element ger ett både mångsidigt och gripande porträtt utan att falla tillbaka i klichéer. Det okulta inslaget är genomgripande och går, i min mening, något överstyr mot slutet. Är det en exotifiering? Det kan jag inte riktigt avgöra, men det förtar något av storyn. Gillar hur koncentrerat allting är utan att bli en filmatiserad scenföreställning eller monolog. Den främsta förtjänsten är helt klart de två huvudskådisarna Dirisus och Mosakus prestationer som trots story och allt aldrig blir överdrivna. I slutändan ett mycket effektivt berättande om flyktingexistensen och integrationens nyanser.
Väldigt svår att greppa och det tar nästan hela vägen till slutet innan man knappt förstår andemeningen i filmen
snacka om att min filmsmak har blivit otypisk. jag tyckte den var snygg, spännande och intressant.
Bra regi, dåligt skrivet.
Nja, jag fattade inte så mycket av filmen. Jag tyckte den var rörig. Var det deras samvete som hemsökte dem?
Nä usch säger jag bara! Inte värt att lägga tid och kolla på den!