Honungspojken

Denna film vinner framförallt på skådespelet, och i huvudsak av LaBeouf då. Måste kännas lite märkligt att porträttera sin egen far. Samtidigt kan nog ingen göra det bättre, och det märks. Bitvis intressant, men någonting saknas för ett ännu högre omdöme. 6/10

Jag tänker inte skriva ett eget ord utan hänvisar till StureStenhög nedan. Detta är exakt på pricken vad jag tycker om filmen, kom hit för att skriva något identiskt.

Det finns få personer som jag så drastiskt har ändrat uppfattning om som Shia LaBeouf. Jag brukade tycka att han bara är en irriterande jävel, men numera ser jag honom som uppfriskande uppfuckad. Så när han nu gör en film där han fritt får släppa lös sina demoner, så hade jag en del förväntningar, och de infriades tyvärr inte riktigt. Det är bra film, men den sticker inte ut nämnvärt i pissig-uppväxt-genren. Att Shia själv spelar sin sviniga farsa är dock en avancerad form av terapi som ger filmen ett intressant lager, och han gör rollen väldigt bra. Han förmedlar verkligen känslan av att befinna sig i hans rollfigurs närhet är lite som att balansera en behållare med nitroglycerin på huvudet, minsta vindpust kan få hela skiten att explodera. Det är också den delen som fungerar bra medan nutidshistorien känns underutvecklad och aldrig riktigt tillför någonting. Det blir dessutom en del pretentiös symbolism och liknande som man lika gärna kunde vara utan. Men fördelarna väger ändå klart över, och det är en inblick i Shias psyke som är värd att ta del av

Bra utan att för den delen vara särskilt märkvärdig. Stark prestation av Noah Jupe som pojken.

Fantastiskt skådespeleri av Shia och Noah. Tung film att se.

Jag gillade Shias skådespeleri men filmen var för mycket misär för min smak.

Modigt av Shia LaBeouf att skriva och släppa ut den här. Otroligt utelämnande. Stark film. Lyaande skådespel från unge Otis och Shia.