BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Hope and Glory
I blitzens London samlar nioårige Bill på krigssouvenirer och tennsoldater. Hans storasyster gillar också soldater, fast levande sådana. Hans far drömmer om ära i kriget, och hans mor kämpar för att orka vidare.
Originaltitel | Hope and Glory |
Regissör | John Boorman |
Manus | John Boorman |
Genre | Drama, Komedi, Krig, 80-tal |
Skådespelare | Sarah Miles, David Hayman, Derrick O'Connor, Jean-Marc Barr, Ian Bannen, Susan Wooldridge, Katrine Boorman, Sebastian Rice-Edwards, Sammi Davis |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 611 |
Filmnummer | 5407 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Trevlig film som beskriver upplevelsen av andra världskriget i London ur en pojkes perspektiv. Det är mysigt och lite udda men inramningen med andra världskriget är ett misstag. Personligen blir den för lättviktig och jag har svårt att ta den helt på allvar. Det saknas realism när tragiska händelser bagatelliseras och barnen upplevs i vissa scener som känslokalla. Det blir lite för mycket när barnen glatt skanderar inför en flicka att "hennes mamma dog i bombningen".
Ok film, men inte så håller sig kvar precis...
Finstämd skildring av livet under krig som blandar tungt med lättsamt på ett vackert sätt. Mycket sevärd!
"This is war! And it's not a laughing matter!" Boorman är en riktig mästare!
Jag gillar att John Boorman aldrig tar berättandet till något magiskt i själva handlingen utan vi håller oss i verklighetens London. Vi får bara en synvinkel som gör att om vi analyserar det vi upplever inser vi nog att vi inte får se allt men vi nöjer oss ändå med den unge pojken Bills syn på det hela för vi trivs så bra i hans upplevelser. Skulle fokuset legat hos en annan karaktär kanske filmen helt och hållet bytt stämning. 4-
Härlig film som blandar allvar och komik på ett förvånansvärt bra sätt. Alla vuxna tokerier sett ifrån ett barns perspektiv. Klassiskt men effektivt! Kan fan i mig vara en femma om några år då man kanske blivit mer ödmjuk. Det finns åtminstone två scener som får mig att skratta så att jag kissar i kalasbyxorna och det är i filmens början då någon jöns fastnar med handen i bildörren och när morfar ska skjuta en råtta ifrån köksbordet. Svårt att förklara varför men om Bo Widerberg hade fötts i England så kanske han kunde ha gjort en sådanhär film. Så bra är den faktiskt.
Varm och härlig skildring av en brittisk familj under andra världskriget av John Boorman. Mustig och rolig, lite som en italiensk film, fast bättre. Samtidigt med en allvarlig botten och stort hjärta. Helt enkelt skitbra.
Stabil och tekniskt välgjord människoskildring placerad i andra världskrigets London. Tyvärr så medför ett alldeles för teatraliskt och uppstyrt manus, berättarsätt samt mimik och kroppsspråk att det hela aldrig känns särskilt levande. Jag berörs inte speciellt, vilket är lite synd med tanke på förutsättningarna.
En krigsfilm som inte handlar om kriget? Men det är väl så en ung kille skulle upplevt det.
Rolig, härlig och charmig film - kriget sett från en annan synvinkel.