Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka
BETYG
3.8
av 5

Höstsonaten


En framgångsrik konsertpianist besöker sin dotter efter sju år ifrån varandra. Mötet mellan mor och dotter blir uppslitande och deras gemensamma förflutna rivs upp.


Originaltitel Höstsonaten
Alternativ titel Autumn Sonata
Regissör Ingmar Bergman
Manus Ingmar Bergman
Genre Drama, 70-tal
Skådespelare Ingrid Bergman, Liv Ullmann, Lena Nyman, Halvar Björk, Gunnar Björnstrand, Marianne Aminoff, Arne Bang-Hansen, Erland Josephson, Georg Løkkeberg, Mimi Pollak, Eva von Hanno, Knut Wigert, Linn Ullmann
Betygsätt Logga in eller bli medlem för att rösta
Betygsantal 1767
Filmnummer 1079

Recensioner

Filmen har inga recensioner ännu.

Kommentarer

BarryHero
2019-11-06
Intensiv Bergman med strålande insatser från både Ingrid Bergman och Liv Ullmann. Bergman är verkligen elegant trots sina 60+ år och det är ovant att se henne i en så pass obehaglig roll. Lena Nyman gör också en stark tolkning av syster Helena.
paninaro
2019-01-18
Om jag skulle välja att tolka Bergmans filmer mer eller mindre som självbiografiska, så skulle jag välja att tolka Höstsonaten som en av hans mer självbiografiska filmer. Om jag skulle vara på det humöret så skulle jag även kunna se ett mönster hur Liv Ullmann ofta fick spela kontrapunkt till den manliga karaktären som, om man så önskar, ofta speglade Bergman samt till viss del Ingmars syn på sin relation till just Liv Ullmann. Istället för Bergmans motpart i en kärleksrelation, så får Ullmann i så fall här gestalta dottern till den för konsten frånvarande föräldern (Ingmar). Det till ena hälften dåliga samvetet och till andra hälften gentemot föräldraskapet avståndstagande föräldern, spelas med smärta och hjärta av cancersjuka Ingrid Bergman. Då båda Bergman ska ha haft olika uppfattningar om det mesta, resultatet är i alla fall en film som verkligen känns. Ullmann är utmärkt i sitt förtvivlade, osäkra sökande efter moderns kärlek och bekräftelse (om man så vill så finns det nog inte så lite Ingmar att hitta där också). Det är tungt, intensivt och känslorna sitter utanpå. Pianoscenen är briljant i hur den avslöjar så mycket om mor och dotters olika personligheter samt relation till varandra, helt utan dialog.
Raimo_1985
2019-01-14
Andra titten och jag höjer till en solklar femma. Här har vi en av Bergmans absolut bästa filmer, och ett giganternas möte. Det är verkligen bland Ingrid Bergmans och Liv Ullmanns absolut bästa skådespelarinsatser här. Lena Nyman är också väldigt bra. labi: Jag tycker man hör ovanligt bra vad Liv Ullman säger i den här filmen! Behövde knappt ens ha text på.
92axha10
2018-12-18
Bergman och Ullmann är lysande i den här filmen. Förhållandet mellan mor och dotter med alla intriger är intressant för mig.
labi
2018-08-03
Ok, Halvar Björk får rama in filmen, men sedan är det en kvinnlig uppvisning i skådespeleri. Ingrid Bergman, mästerlig! Lena Nymans ordlösa skådespeleri visar att hon var så mycket mer än en skön söderböna. Och så Liv Ullman, lite av teaterns Carola, skämskudde ibland men fullständig knockout när hon fläskar på. Ett lysande kammarspel där femman är nära. Några skönhetsfläckar, Ingrid Bergman pauserar aldrig i telefonsamtalet när Paul uppenbarligen säger något, det är svårt att höra vad Liv Ullman säger när hon snorskriker med norsk brytning. Märkligt att Woody Allens "Interiors" kom samma år, så snarlik film!
Nalleman
2018-06-12
Strålande! Vilka skådespelare!
Rai
2018-02-11
Här talar vi om ett tungt mästerverk!!!!
Filmfantast86
2017-10-25
bra
AddeColciago
2017-05-29
Märks att Woody Allen har tittat på den här. Mycket bra!
Nalland
2016-12-27
Sverige som land måste förstå storheten av att Bergman gånger två kom fram. Höstsonaten visar på bådas begåvningar. Ingmar med ständiga förmågan att dissikera livets stora ting till en komprimerad men ack djupdykande av mänskligheten och hennes existens. Ingrid med sitt brutalt ärliga uttryck i såväl uttal som ansikte där hon ändå behåller den starka integritet som utgör stora skådespelare. Att inte kunna placera vedberöande för att rollen är så pass ifylld och upptagen av aktören. En tung psykologisk bearbetning detta, som brukligt är mor-dotter-relation ett tema värt att betrakta, uttrycks genom en blandning av känslostormar och förvirring. Synliggörs på ett beskedligt sätt av symboliker och summerar därefter hur ofattbart mycket en relation kan prägla människor och deras självuppfattningar med efterföljande handlingar.