House of Gucci

Hade inte en tanke på att den skulle handla om varumärket. En lång film som inte är särskilt intressant. Allmänt dåliga skådespelare där den ena är sämre än den andra.

Fan även om det inte vore baserat på en verklig händelse så hade det varit en grym film, men att det skedde på riktigt gör den såklart bättre. 158 minuter och sällan sitter jag uttråkad, men gäller nog att ha ett litet intresse för modevärlden. Lady Gaga är faktiskt en grym skådespelare och sköter sin roll perfekt. Adam Driver kunde man castat annorlunda kanske, lite mer italiensk look. Men ja, eftersom jag såg hela filmen och satts om klistrad så måste jag ändå ge den mer än mina vanliga treor.

Snygg yta, bra skådespel men osympatiska karaktärer, ointressant storyline och aldrig något som ger något utöver just ytan.

Det är en snygg film, och den känns faktiskt inte riktigt så lång som den är, vilket är plus. Men samtidigt. De extrema italienska dialekterna gör att filmen nästan känns som en parodi. Speciellt från vissa håll är det nästan pinsamt. Det går inte att tro att man ser italienare när man hör Jared Leto eller Jeremy Irons. Sen är den också väldigt dålig på att förmedla att tiden går. Helt plötsligt har fem år gått, och det känns fortfarande som ett par månader. Saker glöms bort. Personer som är viktiga i filmen dör under åren filmen utspelar sig, men man får ändå bara höra om det i eftertexterna. Udda. Filmen känns också fångad mellan att vara baserad på en sann historia, och sin egen dramatisering. Ingen höjdare men som sagt, extremt snygg och tämligen underhållande.

Intressant grundberättelse och den är väl värd att filmatiseras. Resultatet blir lite blandat. Det känns som att man betraktar det hela utifrån utan komma dem nära och man vill inte placera något sympatikapital någonstans. Nja, som sagt lite blandade känslor så här efteråt. Betyget får bli en 3;a

Även om man inte, som jag, är ett dugg intresserad av Gucci, är filmen helt okej. Vissa människor framställs nästan som karikatyrer, men Paolo som det värsta exemplet. Men det är kanske så de var? Scotts regi är som alltid bra.

Märkligt och intressant hur samma scen kan framkalla så olika syn på huvudfiguren Maurizio Gucci. I filmens början var han ett blankt blad för mig, efter att sett filmen visste jag mer, skickligt gjort. Välgjort om familjen Guccis alla intriger och det verkar ha förankring i verkligheten. Många bra skådespelare och den kändes absolut inte för lång, lite gudfadervibbar hade den allt.

"Jaha! Var det här allt?" kände jag och nog dem flesta med tanke på bara 6.6 på IMDB efter den här upplevelsen. Snyggt, men sen samtidigt väldigt billigt där Lady Gaga försökte göra allt för att vinna en (Oscar för bästa kvinnliga roll,) men dessvärre syns det för tydligt och så enkelt är det inte. Al Pacino är bäst då han gör lite av sin klassiska gamla Gudfadern tolkning och det passar även här, sen resten av filmen är okej, men dock var förväntningarna högre.

Att folk pratar engelska med fejkad italiensk accent är så töntigt att man stönar och det är riktigt störande genom hela filmen, speciellt när Leto gör det eftersom han redan balanserar på gränsen med sin tolkning av rollen. Gaga är överraskande nog en extremt duktig skådespelerska men även en hel del andra gör bra ifrån sig. Intressant film som håller min uppmärksamhet uppe hela tiden -- dock är den otroligt lång för en biopic av denna typ vilket nog stör många.

Långtråkig "rise and fall" biografi som har gjorts otaliga gånger förr. Visuellt snygg och trevliga miljöer men inte så mycket mer än så. Jared Letos rolltolkning är så extremt överdriven att det blir både bisarrt och komiskt, det känns inte som att han är med i samma film som övriga. Riktig buskisnivå men det är ändå roligare än det andra. Hade det varit en bättre film så hade han kunnat förstöra den ganska rejält men nu är det skitsamma.