Recensioner
Verklighetsbaserad film som handlar om Gerry Conlon, en irländsk småtjuv och odåga som lever i Belfast, Nordirland på 70-talet. När han och IRA kommer i luven på varandra bestämmer pappa Giusep... Läs mer »
Först ska jag berätta lite om min första upplevelse av filmen.
Första gången jag såg I Faderns Namn var på gymnasiet. Jag hade pratat med samhällsläraren och sa att den här filmen (plus tv... Läs mer »
Kommentarer
Daniel Day-Lewis och den storartade Pete Postlethwaite i samma film, med Emma Thompson som bonus, jo jag tackar jag. De hade kunnat läsa upp det senaste årets väder och det hade räckt till en trea. Nu är detta en sann, stark historia som ligger bakom, och hantverket är även i övrigt bra, så betyget kan bara bli högt. Gammaldags, glåmigt foto dock men det är väl autentiskt och passar temat antar jag.
Absolut! Var länge sedan jag såg den, men den var helt okej...
Det som från början verkade vara en ungdomlig dumhet utvecklades till ett mardrömsscenario, inte bara för den sprallige Gerry utan för alla i hans närhet. Från att vara lätt irriterad över Gerrys omogna beteende blev känslan av vanmakt desto större när man förstod innebörden av vad som hände. Att detta bygger på ett verkligt fall gör det hela ännu otroligare.Mycket bra utfört och bra att lyfta fram.
En sådan där film som följer det enkla, men välkomna, framgångsreceptet att ta en intressant sann historia och berätta den på ett kompetent vis. Med det menar jag att regissören aldrig låter sina pretentioner överskugga den historia han vill berätta, om något är filmen lite anonym. Den mest fiktiva delen tycks vara far-och-son-relationen, men eftersom den sköts så bra, så blir det lätt att acceptera. Daniel Day-Lewis är förstås fläckfri som vanligt, men den bästa skådespelarprestationen tycker jag ändå att Pete Postlethwaite står för. Filmen som sådan får väl ses som en varning för populism i juridikfrågor, kan nog vara nog så välbehövligt
Detta verklighetsbaserade drama handlar om en familj i 70-talets Belfast. Filmen berättar om hur Gerry och hans familj söker upprättelse efter att de blivit dömda för ett IRA terroristdåd. Sannolikt är historien som den återgivs här oerhört vinklad. Men ändå så är det omskakande intressant att ta del av historien.
fällde en tår när jag fick se eftertexterna, trodde inte detta var på riktigt...
Mycket stark och skrämmande biografi!
I det oroliga Nordirland år 1974 stjäl en yngling blyplåtar, som han sedan säljer som skrot. Vid en polisutryckning tar han en gren och låtsas skjuta mot polisen. Polisen börjar jaga honom, men hans kamrater startar ett upplopp, och han kommer undan. IRA vill straffa honom för att han råkat röja en av deras vapengömmor under flykten, genom att skjuta sönder hans knän, men han räddas av sin far, som lovar sända honom till England.
Detta är upptakten på denna mycket spännande och starka biografi om rättvisa. Hela historien blev senare världsnyheter.
Mycket väl och trovärdigt spelat av huvudrollsinnehavarna Daniel Day-Lewis som Gerry Conlon och Pete Postlethwaite som hans far. Tidstypisk musik. Väl fotograferat med många sekvenser med rörlig kamera där man kommer händelserna nära. Stark närvarokänsla i hela filmen, och redan i början under jakten till fots i Belfast.
Betyg: 4½-
Hade det varit fiktion hade jag sagt tur att det inte är på riktigt. Fruktansvärd historia, väl spelat!
Bra film, men inte min sorts film alls därav lågt betyg.
Irländaren och småskurken Gerry Conlon flyr från Dublin till London efter att upproren blivit för tuffa hemma i Irland. Väl i London blir han snart oskyldigt anklagad för att ligga bakom en bombning i centrala London och döms till 30 års fängelse för detta.
Detta var verkligen en stark, känslosam och otroligt väl genomförd film. När tanken slår mig att detta är någonting som hänt på riktigt, så påminns jag ännu en gång om vilken dysfunktionell värld detta är, har varit och kommer att vara.
Daniel Day-Lewis gör bland sina bättre roller och då måste jag säga att jag älskar verkligen allt denna mannen gör. Day-Lewis kan ta känslor och komprimera dem in till skådespel på ett fullständigt unikt sätt som är väldigt sällsynt att se.
Hela rollbesättningen är ju förövrigt fullständig lysande och Pete Postlethwaite gör en livstids insats, en svår roll som sticker ut och Postlethwaite är den precis rätta personen att casta i denna rollen.
Trots att filmen överlag har en deprimerande svart aura över sig, så har den precis rätt mängd med roliga och sköna scener, som behövs för att lätta upp stämningen lite under de 130 minuterna. Bland dessa scener tillhör bland annat när Gerry droppar LSD från ett pussel i fängelset, samt när upproret i fängelset ägde rum. Den lilla mängd av de mer avslappnade scenerna gör att tiitaren fortfarande kan hållas i ett allvarligt grepp filmen igenom.
I slutändan sitter man där, frustrerad, irriterad, berörd, fylld av känslor. Detta är verkligen en film som berör på ett djupare plan.
Jag är tveksam till det där betyget. Nian känns något för långt ifrån medan åttan känns alldeles för långt bort. Just nu, stark åtta. Det kan ändras när jag sovit på det.
Betyg: +8/10